De bästa fredagarna innehåller potatisgratäng!

När min lillebror ska vara hundvakt till Blixten, som han var igår, brukar han kräva en middag som betalning. Mycket bra upplägg, tycker jag, så i fredags kom han och pappa hem till mig och Daniel och lagade och åt bland annat potatisgratäng. Sjukt gott!



Jag är inte så bra på just att laga mat, men jag är väldigt bra på innan maten-häng, typ dricka öl och äta chips. Så det gjorde jag. Och jag öppnade baconpaketet. Det var väl ungefär min insats. Tur att de andra är mer förtjusta i att laga mat!



Jag tog tillfället i akt att tvinga lillebror att tvinga hundarna till en gruppbild. Det gick sisådär. På den första bilden ser det ut som att Blixten skriker Nej! Men det gjorde han inte. För hundar kan inte prata.

Det är ALLTID en hund som rör sig.

Hundarna, liksom jag, tillförde inte så mycket till matlagningen, men hängde mycket i köket i hopp om att få smaka.

Lucka 14: En bild som du inte minns att du tagit

Haha, det får bli två bilder idag! Bilder på samma tema, kan en säga. Den första är på en sovande David mycket tidigt på morgonen den första februari. Eller jävligt sen på kvällen den sista januari. Sverker, Stina och David var hemma hos mig och Daniel och hälsade på och kalasade. Det blev sent och det blev mycket öl och det blev springa ute i snön (pga tävlingsregler!) och det blev naket. En mycket bra kväll, helt klart. Jag har inget minne av att jag tagit bilden, men den fanns där på minneskortet ändå.

Och nästa bild är som sagt lite samma, samma, men sex månader senare. En bild som jag inte heller minns att jag tagit. David har däckat på samma soffa igen! Här är det klockan halv fem på midsommardagens morgon. Den här gången har han både filt och sällskap, i form av Björkis. Tydligen har jag en grej med att fota sovande människor. Eller sovande David, i alla fall. Lite creepy, men mysigt också.

(Det här var det fjortonde inlägget i Emily Dahls julkalender. Här hittas de tidigare öppnade luckorna.)

Kom igen, Ross, va fan!

Igår tittade jag på det sista Vänner-avsnittet (för tusende gången). Vänner är en sån där serie som jag kan kolla om på hur många gånger som helst.

I alla fall, i sista avsnittet så ska ju Rachel åka till Paris och sitt nya jobb som väntar där. Hon ska inte ta med sig Emma, sin och Ross dotter, just den dagen, utan hon ska åka själv först och få ordning på allt och sen ska dottern komma. Det låter ju normalt och sunt och som en borde göra i den situationen. Då kan en ju anta att Emma ska vara hos Ross aka sin PAPPA under tiden. Nej, nej, Emma är hos Rachels mamma???!! Så jäkla weird. Ungen är inte med på hela avsnittet. Hennes faster Monica kommer hem från sjukhuset med Emmas två kusiner som en ju kan tycka att hon borde få träffa, men nej. Ross chillar runt, gör ingen särskilt, plockar i Monica och Chandlers lägenhet, träffar nya bebisarna. Han har alla möjligheter i världen att ta hand om SIN EGEN DOTTER, men gör inte det. Emma är hos sin mormor. Att Ross är en ganska sämst pappa var väl redan bevisat i och med sonen Ben, men för fan? Nån måtta får det väl vara? Hur kan han inte ha Emma, när hennes mamma ska flytta till ett annat land?! Kom igen, Ross! Skärpning!

Lucka 13: En bild ifrån ett avgörande ögonblick i år

Idag valde jag en bild från den 2 juni i år. Min allra sista skoltoalettselfie från Vård- och omsorgsutbildningen jag gick. Vi hade skolavslutning med tårta, klassfotografering och restauranglunch en solig junidag och jag blev färdigutbildad undersköterska. Jag har till och med undersköterskenålen, som vi fick i avslutningspresent från lärarna, påknäppt på jackan. Jag var så himla stolt och glad. Mitt liv hade tagit en ny riktigt. En riktning jag inte alls trodde jag skulle våga ta något år innan. Inte för att jag trodde att det skulle vara alltför svårt, undersköterskeutbildningen, till exempel, var lätt för mig och rolig, men för att jag inte trodde att jag skulle våga byta riktning så totalt. Inte våga arbeta med människor, det är så känsligt och svårt. Men jag vågade! Och ungefär två månader innan den här bilden togs, i april, hade jag sökt in på sjuksköterskeprogrammet. Jag chansade och sökte bara till en skola, ett program. Jag var ändå ganska självsäker på att mina betyg skulle räcka. I juni visste jag det inte ännu, men jag skulle komma in! Jag skulle börja plugga på högskola igen. Jag skulle börja min resa till att bli sjuksköterska. Men den där dagen i juni var jag bara så sjukt glad över att vara undersköterska och all kunskap och utveckling jag fått med mig därifrån. Jag såg fram emot en sommar med massor av jobb med mina härliga vårdtagare i hemtjänsten.

(Det här var den trettonde delen i Emily Dahls julkalender. De tidigare luckorna hittas här.)

Lucka 12: En bild från i somras som väcker din sommarlängtan

Den här! Så himla mycket sommarlängtan över den.

Det är jag och Johan som badar i somras. Typ fem minuter ifrån där jag bor ser det så här sommarhärligt ut. Den här sommarkvällen var vi ett helt gäng som varit hemma hos mig och Daniel och grillat och sedan gick vi bort till värsta bästa badklippan. Jag och Johan och Johan badade och Johan och Daniel fiskade. Det var så himla somrigt att det inte var klokt och kvällen blev senare och senare och solen gick ned och hela havet blev alldeles rosa och när det var mörkt gled en båt förbi med tända lanternor och det var så himla skärgårdigt och mysigt.

(Det här var den tolfte luckan i Emily Dahls julkalender. De tidigare luckorna hittas här.)

Selfies är en viktig sak, förstår ni.

Häromdagen fick jag ett litet ryck och bestämde mig för att möblera om i vardagsrummet. När vi flyttade in för ett år sedan så ställde vi bara möblerna på första bästa stället, men nu har jag gått och tänkt på hur jag vill ha det i ett helt år och tog tag i saken. Rummet och möblemanget känns nu toppen.

Men! Jag förlorade mitt selfiehörn. Tidigare hade jag ett hörn i vardagsrummet där det var perfekt ljus och bara vit vägg bakom och ett bra ställe att placera kameran och där tog jag alltid grymma selfies. I och med ommöbleringen miste jag detta hörn, så var i hela friden ska jag nu ta alla mina selfies?!?

Jag provar den här platsen idag, men vet inte riktigt hur det känns? Selfies är en viktig sak, förstår ni. Det är en konst och en kunskap och upplyftande och viktigt och bäst någonsin.

JAg får känna runt på rummet, helt enkelt. Försöka hitta en ny plats.

Lucka 11: En bild på en person du saknat i år

Den här luckan var inte så svår. Jag har nämligen saknat min mamma i år. I alla fall det sista halvåret. Mamma är ju den härliga donnan till höger på bilden, och hon är absolut bäst. Även om vi inte alls är lika. Vi är två pusselbitar som är olika, men som ändå passar ihop.

Bilden är ifrån juli i år när vi åkte på Göta kanal med mormor och morfar och mammas bröder och mina kusiner och så där. Det var en toppendag som avslutades hemma hos mig med middag på altanen.

Min mamma gick klart sin utbildning tidigt i våras och bestämde sig då för att genomföra sin dröm: att flytta till Thailand och jobba som lärare! Så det gjorde hon. I augusti for hon över halva jordklotet och jag har inte träffat henne sedan dess. Annars brukar vi träffas allra minst en gång i veckan och nu har det gått massor av veckor utan att jag fått träffa henne. Skype är liksom inte samma sak som verkligheten.

Lika ofta som jag tänker jävla mamma som ska bo så himla långt bort och bara lämna alla här, lika ofta tänker jag att fan vad ballt gjort av henne att uppfylla en dröm. En riktig dröm som hon kämpade med och gjorde till verklighet. Vilken förebild! Ett sådant liv vill jag också ha. Hon hoppade på en högskoleutbildning efter 50 år fyllda och gjorde klart de åren och klarade allt med skolan och sedan hittade drömjobbet på en skola i Thailand, landet som hon har semestrat i och älskat så länge, och vågade chansa och söka och fick jobbet. Ganska häftigt ändå!


(Det här var den elfte luckan i Emily Dahls julkalender. Tidigare öppnade luckor hittas här.)

De resterande luckorna

Julkalenderns skapare, Emily Dahl, släppte idag de återstående luckorna i årets julkalender. Lucka tretton till och med tjugofyra är som följer:

Lucka 13: En bild ifrån ett avgörande ögonblick i år
Lucka 14: En bild som du inte minns att du tagit
Lucka 15: En bild på en person som får dig att skratta
Lucka 16: En selfie/ett självporträtt du tagit i år
Lucka 17: En bild från i höstas som ger dig höstfeeling
Lucka 18: En bild på något fint du fått i år (present, mail, sms)
Lucka 19: En bild från din semester/ditt sommarlov
Lucka 20: En bild från ett äventyr du gjort i år
Lucka 21: En bild på någon som du ska fira jul tillsammans med
Lucka 22: En bild som du tycker är din finaste från i år
Lucka 23: En bild från ditt hem
Lucka 24: En bild som bäst beskriver din december

Wohoo, det kommer bli en grym sista halva på kalendern! Imorgon är det dags för nummer 11. Alla mina tidigare luckor hittas här. 

My Year In Music

Jag gjorde den här My Year In Music-grejen på Spotify och jag är ju inte direkt chockad över resultatet om en säger så. Håkan var den mest spelade alla årstider. Och det känns som att det stämmer himla bra. Jag ser mig inte som värsta stora Håkan-fanet direkt, men jag vet ju att jag lyssnar på hans musik varje dag, hela tiden.

Säkert! var det mest spelade albumet under året och Hela huset med Veronica Maggio var den mest spelade låten. Säkert och Hello Saferide är kanske den absolut bästa musiken jag vet och något som jag lyssnar på hela tiden. Fast då ska en ju minnas att jag inte direkt är en person som lyssnar på musik särskilt ofta. Mer någon gång ibland. jag avskyr att ha musik på i bakgrunden hemma, när jag gör annat. Jag hör ju inte mina egna tankar när det är en massa musik på.

Resultatet är ingen chock någonstans men inte heller något särskilt 2014-specifikt resultat. Jag ändrar nog inte mitt musiklyssanrmönster något speciellt med åren. Säkert, Håkan och Maggio kommer antagligen vara med under min 2015 års Year In Music också. För det är typ det enda jag lyssnar på. Mest svenskt helt vägen. Och så lite Beyoncé och Nicki Minaj och Iggy Azalea blandat med det.

Lucka 10: En bild på ditt favoritplagg just precis nu

Alltså, jag älskar typ alla de kläder jag köper så jag har jättesvårt att välja ut en favorit. Det beror på dagsform och känsla och väder och mående och en massa annat. Men! Jag kan välja en typ av plagg som är min favorit just nu. Och det är magtröjan!

Kortare tröjor och t-shirts sådär att magen nästan visas eller kikar fram. Jag fullkomligt älskar det! Det känns som ett sånt där plagg en egentligen bör bära om en har en platt, tränad mage, och det har ju verkligen inte jag, men jag bär't ändå. Jag är så trött på att gömma undan min mage, att hålla in den, bara för att den är mjuk och lite degig. Vi får bekräftat hela tiden av patriarkatet, av media, samhället, tidningar, bloggar, folk omkring att vissa typer av magar, kroppar, inte ska visas. De ska gömmas undan. Jag vägrar gå med på det.

Jag kämpar varje dag för att tycka om min mage, min kropp, lite mer och att bära magtröjor är en del i det för mig. Magen har alltid varit ett komplex för mig. Den har aldrig varit riktigt tjock, men alltid otränad, degig, blek. Och därför har jag alltid försökt dölja den. Försökt köpa kläder som döljer just den delen på min kropp. Men nu vill jag inte dölja mig  nåt mer! Nu vill jag visa, hylla! Jag vill öppna upp för att alla typer av kläder som jag tycker om i min garderob. Jag vill inte strunta i att bära något för att min kropp ser ut på ett visst sätt i det plagget. Jag vill inte dölja något mer. Det är så himla tråkigt och jag tycker att kläder och stil ska vara roligt!

Jag har köpt på mig flera stycken olika magtröjor det här året. Typ här, och här och här. Just den där gråa tröjan på bilden, med Nirvana-tryck på framsidan, använder jag kanske lite för mycket. Jag är inte ens ett jättestort Nirvana-fan, men jag gillar modellen på tröjan SÅ HIMLA MYCKET. Så det får gå ändå. Heja magar och magtröjor!

(Det här var den tionde luckan i Emily Dahls julkalender. Tidigare öppnade luckor hittas här.)

Lucka 9: En bild från din arbetsplats/skola

Den här lite halvsuddiga bilden, tagen i farten, är ifrån min skola. Alldeles nytagen, från idag. De häftiga tjejerna på bilden är min studiegrupp som precis klarat en examinering! Jippi för oss!

Jag har studerat en himla massa i mina dagar och jag trodde nog inte att jag skulle göra det något mer, nånsin. Jag trodde verkligen att jag var klar. Men mitt liv fungerar inte så. Jag känner mig aldrig klar. Jag vill alltid lära mig mer och prova något nytt. Och livet tar sina egna svängar och här sitter jag nu. På första terminen på sjuksköterskeprogrammet. Färdig undersköterska blev jag i våras. Det blev visst en sjukvårdsarbetare av mig. En sån där som jobbar med människor. Det trodde jag nog inte riktigt för si så där två år sedan när jag var vikarie inom stålindustrin. Nu kan jag tänka att vad skönt att jag är en människa som vågar satsa och prova nytt och hitta min väg och verkligen gå den. Även om det ibland kan kännas jättetungt med ännu en treårig utbildning framför mig (och ännu längre om jag vill specialisera mig) men det känns ganska bra också. Det känns rätt. Och än så länge har jag ju klarat allt, i alla fall. Det känns så otroligt skönt att ha hittat rätt. Jag har länge, länge känt mig förvirrad inför framtiden och inte riktigt hittat min väg, men nu så. Nu ser jag alla möjligheter som finns framför mig. En sjuksköterska kan göra så himla mycket.

För två år sedan i Emilys julkalender 2012, så var en lucka En bild på något som representerar dina framtidsdrömmar. Och jag skrev det här lite deppig inlägget. Det känns så jäkla skönt att kunna säga att det inte stämmer längre. Att jag hittat min väg (den är aningen tydligare de närmsta åren i alla fall). Jag vet kanske inte 100 procent exakt vad jag vill jobba med, men jag vet ramen. Jag vill bli sjuksköterska och jag tror faktiskt att jag kommer bli en himla bra sådan.

(Det här var den nionde luckan i Emily Dahls julkalender. De tidigare luckorna finnes här.)

Growing out your body hair is super empowering, i recommend it to like everyone

Hur fint är inte det här då?! Blått armhålehår! Heja kroppshår! Det finns där, det växer överallt. På kvinnor också, jag lovar! Nu blev jag supersugen på att färga det. Dock hade det ju varit mycket bättre att göra under sommaren, pga då syns det mer, flashar inte armhålorna på vintern för det är ju kallt ju.

We are taught that hairlessness is perfection and that is a very toxic idea to grow up with. 

Bilden och videon är av Destiny M. 

Lucka 8: En bild från i år som bäst beskriver din vardag

Så himla svårt att hitta en bild som beskriver min vardag, jag skulle behöva massvis med bilder för det. En från skolan och plugg och en från jobbet i arbetskläder och en från hemma och en på Blixten och Daniel och på laga mat och gå promenad och allt annat jag gör. Men den här får duga. En bild på Blixten och en kaffekopp på ett halvstökigt köksbord, med en massa systemetpåsar med återvinning och pant i bakgrunden. Halvfulla kaffekoppar och vattenglas lämnar jag efter mig precis överallt. Telefonen och Blixten följer med mig vart jag än går. Och högar med papper, tidningar, räkningar, reklam och kurslitteratur hittas alltid hemma hos mig. Vardag, det är vad det är.

Bilden är tagen hemma i mitt kök, men ibland känns det som jag aldrig är hemma. Jag är alltid i skolan eller på väg på cykeln, eller på jobbet eller på nåt möte. Men eftersom jag har flera pluggdagar hemma så är jag nog ändå hemma mer än de flesta. Idag, till exempel, då har jag varit hemma hela dagen. Hemma och läst och studerat. Och varit ute på promenad och ätit lunch med min lillebror och druckit kaffe med min pappa och möblerat om i vardagsrummet. Det är vardag det med. Just nu känns vård väldigt mycket som min vardag, i och med att det både är det jag pluggar och jobbar med. Omvårdnad och omsorg och sjukdomar och funktionsnedsättningar. Jag läser och lär mig och övar och tentar. Och blir duktigare och klokare, förhoppningsvis. Att plugga och jobba samtidigt och hela tiden har huvudet full och aldrig riktigt kunna slappna av, det är verkligen min vardag det.

(Det här var den åttonde luckan i Emily Dahls julkalender. De tidigare luckorna hittas här.)

You are gorgeous!

Jag avslutar den här söndagen i mina allra peppigaste trosor. You are gorgeous är väl nåt vi alla borde påminna oss själv om lite oftare. Inte you look gorgeous. Utan are. Flytta fokus från utseende. Alla utseenden är okej och bör få finnas och synas. Alla kroppar i alla former och storlekar är bra och fina och dugliga.

You are gorgeous. Jag är fantastiskt och underbar och ursnygg och härlig. Faktiskt. Hur larvigt det än låter. Det är så lätt att säga och tänka elaka saker om sig själv, men så himla mycket svårare att vara lite snäll. Lite snäll och vänlig och omtänksam mot sig själv. Jag kan vara så jäkla elak mot mig. Jag tänker ofta hårda ord mot mig, mycket hårdare än mot någon annan. Jag dömer mig själv hårdast och jag har högst krav på mig. Alla andra kan vara lite okej, medan jag måste vara perfekt. Så himla dumma tankar. Perfekt är skit. Perfekt finns inte. Ska jag gå runt och tänka att jag ska vara perfekt kan jag lika gärna ge upp direkt, för det kommer jag aldrig vara. Att vara okej, att göra det bästa en kan, det är något att satsa på.

Jag är så trött på alla krav på hur en ska se ut. Trött på alla idiotiska ideal. Trött på att en kvinna förväntas vara snygg hela tiden. Snygg och tillfixad och sminkad och rakad och noppad. Det tar så mycket tid och energi att göra sådant för någon annan än sig själv. Jag har ingen lust att slösa någon mer energi. Så jag påminner mig om att jag är gorgeous ändå. Hur jag än ser ut just den dagen, tiden, just då. Påminner mig om att jag är okej och bra även fast jag är ful och långt ifrån perfekt i det jag gör. Jag behöver inte prestera en massa för att duga. Inte någonting, faktiskt. Jag behöver inte vara idealsnygg för att duga. Det kommer jag aldrig vara. Aldrig perfekt. Bara okej, bara jag, bara medelmåttig, bara lagom, bara jag. Och det duger alldeles utmärkt.

Lucka 7: En bild du tagit som du själv tycker mycket om

En vecka har gått i Emily Dahls julkalender och vi är redan framme vid lucka nummer 7! Herre, vad fort det går. Idag är luckan "En bild du tagit som du själv tycker mycket om" och jag väljer den här, på Blixten. Jesus-Blixten!! För hundar är så himla bäst.

Blixten fullkomligt älskar att bada och simma och hoppa och leka i havet. På sommaren kan jag stå hur länge som helst och kasta pinnar i havet som han får hämta. Eller så hoppar jag i tillsammans med honom och simmar ikapp. Han är så himla gullig när han simmar. Och modig! När han först lärde sig att bada var han inte alls förtjust, men han hade hundkompisar som var med och visade och peppade honom och nu är det hans favoritsyssla. En syssla som han inte kan utföra alls under stora delar av året (fast han hoppade olovligt ner i havet i januari!). Han blir alltid så sjukt glad när han får bada för första gången det året och om jag fick bestämma skulle det vara badtemperatur i vattnet hela året.


(Det här var den sjunde luckan i Emily Dahls julkalender. Tidigare öppnade luckor hittas här.)

Mitt hjärta har en frusen inneboende med pajat självförtroende som inte mår så bra. Hon plockar fram allt det jag gömmer och minns allt det jag glömmer och säger att hon är jag.

Så här tjusig är jag inte idag. Idag har jag jobbat och åkt till jobbet i mjukisbyxor. Läckert värre. Men i torsdags när jag skulle på julfest, då var jag tjusig med lockar.

Hajar ni (*wink, wink*) vilken snygg tröja jag hittade häromdagen? När jag såg den i affären kände jag ba ja, du ska följa med mig hem lilla hajtröjan.

När en har så platt och rakt hår som jag har så blir det verkligen något alldeles särskilt med lockar. Jag känner mig som en sexig Hollywood-stjärna i stora, blonda lockar. Det blir liksom en studs i håret när jag rör mig som är alldeles underbar.

Lucka 6: En bild från en resa du gjorde under året

Det får bli en bild från Skåneresan i somras! Jag och Daniel brukar försöka åka till Malmö minst en gång per år. Det brukar bli oftare än det, men minst en gång är målet. Jag åker gärna oftare. Jag älskar verkligen Malmö. Det är verkligen en så himla bra stad och jag mår så bra när jag är där. Det känns som en liten evighet sedan vi flyttade därifrån.

I somras var vi där i alla fall. Vi hälsade på Sverker och Stina i ett par dagar och när vi ändå var där så passade vi på att höra av oss till Björn, som har sommarhus i Skåne, och så åkte vi alla och hälsade på honom. Helt klart en liten toppenresa. Det var sommar och varmt och vi badade och gick i skogen och hade det allmänt jättebra. Vi såg hav och en fyr och hoppade från klippor och jag nuddade en manet!

Både Sverker och Stina och Björn är såna himla jättebra personer som jag är så glad att ha i mitt liv och såna där som allting blir roligt med.

(Det här var lucka sex i Emily Dahls julkalender. De tidigare luckorna finnes här.)

Lucka 5: En bild på dig som någon annan tagit

Den här bilden tog min kompis David på mig i somras. Alltså, han lånade mig kamera som jag hade med mig och gick runt och knäppte några kort. Vi var ett gäng som var ute och badade en kväll och vi hittade bästa badklippan med sol hela kvällen. Klockan är typ 20.30 på bilden och hur underbart är inte det? Det var jättevarmt i vattnet, minns jag och vi hoppade från klipporna och ville liksom aldrig gå upp ur vattnet. Även fast jag gillar vinter, så är det inte mycket som slår varma, ljusa sommarkvällar.

Det finns inte särskilt många bilder på mig alls som någon annan tagit. Vilket ju känns lite sorgligt. Jag är inte en sån som fastnar på bild. Ibland kan jag nästan bli lite avis när jag tänker på att jag alltid har med mig kameran, jag fotar, jag instagrammar. Men själv får jag aldrig vara med på kort. Men samtidigt håller jag mig alltid undan när en kamera åker fram. Både för att jag är rädd för att bli ful, men också för att jag aldrig tror att de vill ha med mig på bild. Och det blir ju så himla fel. Jag älskar ju att vara med på kort egentligen!


Jag bryter mot reglerna och lägger upp en bonusbild idag också:

Det här är ett typexempel på en bild på mig som någon annan tagit (den är från samma kväll), som jag tycker är så FUL. Jag ser så mjuk och oformlig ut. Som en barbapappa i ansiktet. Jag har alltid drömt om skarpa kindben, men det kommer aldrig bli verklighet. Men nu börjar jag tänka att det är ganska okej att se ut så här också.

(Det här var lucka nummer fem i Emily Dahls julkalender. De tidigare luckorna hittas här.)

Lucka 4: En bild du tog när du kände dig sorgsen/deppig/ledsen

Jag minns så väl känslan när jag tog den här bilden. Det var en dag i juni och jag var så himla nere. Det hade inte hänt nåt särskilt, men jag var så deppig av någon anledning. Inget kändes roligt. Det var mitt på dagen och jag skulle jobba kväll. Skulle börja om några timmar och var så himla opepp. Det var varmt och svettigt och jag var trött. Trött på precis allt. Jag lade mig i gräset för att slippa tänka, slippa stå. Sedan drog Daniel med mig ut på lunchpromenad med Blixten och vi gick förbi en vik och jag drog av mig kläderna och hoppade i havet i trosor och bh. Blixten hoppade i efter mig och jag doppade huvudet och simmade och kände att alla jobbiga tankar bara försvann och havet gjorde saker bättre. Det var mitt första bad i år och jag blev lite smålycklig av vattnet. Jag älskar att bada. Efter det for jag iväg till jobbet och tänkte att saker och ting kanske inte är så sämst ändå. När sommaren och hundar och havet finns.


(Det här var den fjärde luckan i Emily Dahls julkalender. De tidigare luckorna hittas här.)

Sex bilder från en måndag

Lite såhär såg min måndag ut den här veckan. Plus att jag var i skolan hela dagen. Men det har jag inte bilder på. 

Hunden vilade som alltid och jag målade naglarna tippexvita. Och jag och Daniel satte upp ljusslingor, både i busken och på uteplatsen, så nu är det värsta vintermys här hemma!

(När det står till exempel sex bilder, som i rubriken, tänker jag alltid "sexbilder" och höhöhö:ar för mig själv.)

Lucka 3: En bild på någon du älskat i år

Lucka tre i julkalendern är En bild på någon du älskat i år - och jag väljer mig själv! Galna bananer, va. All egoism åsido, så tycker jag att det är sjukt viktigt att gilla sig själv. Det är nyttigt att vara ego. Att acceptera sig själv. Konstatera att "jaha, det här är jag och jag är okej". 

Jag har fyllt så många år med självhat. Jag har ogillat precis allt med mig. Hur jag ser ut. Hur kroppen är formad. Hur ansiktet ser ut. Allt jag tycker och säger och gör. Tyckt att jag är dum och ful och fel och tråkig och en sån där som ingen nånsin kan gilla. Och sen när någon faktiskt inte har gillat mig, ja, då blev ju allt bekräftat och jag kunde fortsätta med mitt självhat i tron att jag hade rätt och allt var sant. Jag tyckte jag var sämst. 

Men det tycker jag inte längre! (Inte lika ofta i alla fall.) Jag tycker jag är ganska bra. Helt okej. Jag duger. Precis som jag är. Det har hänt nåt i år. Jag kan acceptera och gilla mig själv mer och mer för varje dag. Jag mår så mycket bättre och är så mycket gladare. Lugnare. Mer tillåtande mot mig själv. Jag är öppnare och ärligare, mot mig själv och mot andra, och jag jobbar hela tiden för att bli mer kroppspositiv. Det är inte lätt alla gånger, men det går framåt. 

Överlag är det så sjukt att det inte uppmuntras att älska sig själv. Patriarkatet gör allt för att självhatet ska gro. Det kallas fåfängt att ägna tid och tankar åt den egna personen och tjejer som för en gångs skull gillar sitt utseende och visar upp det genom att ta selfies skammas. Vi lär oss att hata oss själva. Tänk vad galet samhället är. 

Självkärlek är bästa kärleken!!

(Det här var den tredje luckan i Emily Dahls julkalender. De tidigare luckorna hittas här.)

Lucka 2: En bild på något gott du ätit i år

Den där koppen kaffe, alltså. Den tillhörande frukosten. Det var i början av mars i år och det hade just blivit vår och jag var lycklig över att ha en egen liten trädgård att hänga i. Jag satt bland tulpanknoppar och krokusar i en solfläck och njöt på det lilla trappsteget till sovrumsdörren. Det var så underligt och underbart att ha ett stort radhus, en trädgård, som var (är!) min att göra vad jag vill med. Äta frukost i solen. Sitta med min kaffekopp och titta när min man rensar i rabatter och planterar och planerar för vår och sommar.

Frukostarna smakade så himla gott på det där trappsteget. Det var alldeles kyligt ute, men varmt där solen låg på. Vilket bara var i ett hörn av trädgården och där satt både jag och Blixten och hängde. Helgen efter ringde jag mamma och hon kom och hängde i solen med mig. Fikade, åt lunch där ute. Vårnjöt.

(Det här var den andra luckan i Emily Dahls julkalender. Lucka nummer 1 hittas här.)

I'll lift your arm and you'll lift mine, and in a communist state of mind, we're not worth more than anyone else but surely not worth less.

Jag tycker det är lite trivsamt med kyla och vinter och sånt. Jag är mycket nöjd över att det är december. Det kan vara dökallt ute, men då är det ju så himla gött att komma in i värmen. Kinderna blir rosiga och röda och kroppen blir mosig. Jag föredrar mjuka kläder hela vintern och tar av mig kjolen (som sitter åt i midjan) och tar på mig ett par sköna tajts så fort jag kommer in.

Tröjan är ny och randig och lila och perfekt längd och mjukhet. Håret är hemmaklippt och ibland känner jag mig som en tolvåring med den här frisyren.

En helg i Jönköping!

I helgen var jag på en miniresa till Jönköping. Jag och Daniel och David möttes upp i Småland och hade en toppenhelg!

Vi var på spelning med Veronica Maggio, vi drack öl, vi hängde runt på stan, vi shoppade, vi åt hamburgare, vi tittade på en hockeymatch, vi drack lite mer öl. Och hade det alldeles fantastiskt! November avslutades på ett sjukt bra sett med denna lilla resa.

Ett filmklipp publicerat av Kajsa (@kobranhuggertill) Nov 11, 2014 at 3:06 PST

Lucka 1: En bild från en dag du aldrig kommer glömma

Här kommer första luckan i julkalendern!

Och jag går ut hårt med en bild på en menskopp! Min menskopp, närmare bestämt. Jag har många *fina minnen* osv från 2014, men nått som verkligen har förändrat mitt liv och som jag aldrig kommer att glömma är första gången jag använde en menskopp. Det var lördagen den 15 februari och sedan dess har mitt liv inte varit sig likt. Inte mina menstruationer, i alla fall. Det låter säkert överdrivet, men det är så himla sant. Jag har alltid tyckt det var askrånligt och lite skämmigt med mens, och de känslorna är nästan helt borta nu. Nu har jag en fin, rosa menskopp som fungerar toppen. Nu i helgen till exempel, var jag bortrest med min man och en vän och vi alla tre bodde i ett rum i ett vandrarhem med en toalett på rummet som inte gick att låsa och jag hade mens och allt gick toppen! Jag har blivit mycket mer bekväm med min mens och blod i och med menskoppen. Det känns på nått sätt naturligare, eller nått, bara för att blodet och blödningarna blir så tydliga. Och för mig gör det att det känns lättare. Beslutet att börja använda menskopp är ett av mina bästa någonsin och jag kommer aldrig glömma den dagen.

Innan jag tog steget och skaffade menskopp hade jag gått runt och tänkt på det i ungefär två år. Jag tyckte det verkade läskigt och lite svårt innan jag provade, men oj, så fel jag hade. Det är lätt och enkelt. Jag minns friheten som jag kände direkt, första gången jag använde den. Den är så smidig och jag behöver bara byta den så sällan och jag behöver aldrig mer komma ihåg att köpa tamponger, menskoppen är ju liksom alltid där.

Men vi har haft ett omväxlande år jag och koppen. Kontot Kvinnohat på Instagram lade upp en den här bilden på min menskopp när de pratade om mens så handen och koppen blev kändisar. Kändisskapet fortsatte när jag, efter några månader med koppen, råkade  koka torrt i kastrullen när jag skulle koka koppen, så den blev inget kvar av (den bara smälte!) och bloggade om det och sidan Menskopp på Facebook länkade till inlägget. Så jag fick köpa en ny. Jag fick lite panik först när jag kände att jag skulle behöva vara utan, men jag beställde en ny samma kväll. Jag ville inte riskera att behöva uppleva en menstruation utan menskopp när jag väl börjat använda det.

Nu har jag blivit så bekväm med att använda menskopp att jag sätter i den och tar ur den utan problem. Lätt som en plätt, när en har tränat ett tag. Och igår tömde jag den för första gången på en sån här offentlig toalett utan handfat inne på själva toan så jag var tvungen att gå ut i toalettfoajén där alla handfaten finns för att skölja den och det gick toppen! Det var ingen annan där just då, men jag kände lite att om någon annan kommer in och jag står och sköljer min blodiga menskopp så är det helt okej för mens är helt normalt och ungefär hälften av alla människor har mens. Jag gör mensframsteg hela tiden! Det här tabut som finns kring mens är så himla vidrigt att det knappt är klokt. Mens ska normaliseras och pratats om, tycker jag.

Ja, vilket år vi har haft, jag och menskoppen. Nu är vi bästisar och kommer vara vänner för alltid.

(Julkalendern är skapad av Emily Dahl!)