Lucka nr 22; berätta om det du tycker är vackrast hos dig själv.

Om vi nu ska köra den här luckan helt utseendemässigt (för det är enklast) så väljer jag min lugg. Jag fullkomligt älskar att bära lugg och tycker det är snyggast nånsin. Nu är ju det bara hår och nåt som växer och ändras, men det är en del i varför jag gillar lugg. Jag älskar förändring och luggen växer hela tiden ut och kan kan klippa den kort, vilket ger ju lite olika frisyrer alltefter veckorna går och det passar mig perfekt.

Jag har haft lugg ganska länge, och i olika omgångar och perioder, men jag har också varit helt lugglös i ganska modern tid. 2009 hade jag svinlångt hår och ingen lugg alls, alltså luggen var lika lång som håret. Det var riktigt Gwyneth-hår. Nu tänker jag att det skulle vara ganska ballt att ha sån frisyr igen, men herre min påve, så lång tid det tar att växa ut det.

Jag är väldigt kär i lugg och känner mig inte riktigt som mig själv utan den. Resten av frisyren, färgen och längden och klippningen, kan jag variera på olika sätt, men luggen den ska vara där. Älskar min lugg.

Och bara för att vara den som är den säger jag min näsa också. Den tycker jag är himla vacker. Mest för att jag kommit över alla komplex jag haft för näsan. Den är stor och den är ful, den är mitt i och den tar plats, men den kan vara vacker ändå.

(Det här var lucka 22 i Emilys julkalender)

Lucka nr 21; berätta om vad ‘mode’ betyder för dig.

På ett sätt är väl mode det som är modernt, det som är trendigt. Och på det sättet kan jag tycka att mode är ganska tråkigt och ointressant. Inget för mig och inget jag bryr mig om. Men om jag viddar begreppet till att betyda kläder och hur jag klär mig och ser ut, då blir mode väldigt viktigt och roligt. Kläder och smink är jätteviktigt för mig och jag känner mig bara rätt och som mig själv när jag har på mig kläder jag gillar, trivs i och känner mig snygg i. Jag tycker livet blir så himla mycket roligare och enklare om jag känner mig snygg och skulle aldrig nånsin gå runt i mjukisbyxor och foppatofflor. Det är så meningslöst att gå runt och känna sig ful, och jag tycker allt blir lite bättre, roligare, glittrigare om jag är snygg. Sen betyder "snygg" olika varje dag, men själva känslan måste vara där.

(Det här var lucka 21 i Emilys julkalender)

Lucka nr 20; berätta om din student.

Jag hade svinkul på min student. Jag älskade att ta studenten. Det var så skönt att allt var över och att vuxenlivet skulle börja (även om jag inte hade en aning om vad det skulle innebära).

Det var uselt väder på min student. Det regnade och var grått. Men vad gör det, när en har så kul? Vi började med champagnefrukost, följt av båttur i skärgården. Sedan är det tradition att alla skolor samlas vid Stadshustrappan i Nyköping och härjar. Sen är det kortege och efter det hem till familjerna på fest. Sedan ägnades hela kvällen åt att åka hem på hemvisiter till alla i klassen. En ganska underbar tradition och vi höll på exakt hela natten. Jag var en jäkel på att fota, men inte lika bra att hamna på bild själv. Så jag har massor av bilder från den här dagen, men inte alls särskilt många på mig.

Nästan alla bilder på mig är av det här slaget:

Mycket suddigt. Men det visar ju hur skoj vi hade. Jag minns att jag fick tömma minneskortet i kameran under tiden jag var hemma och kalasade med min familj, innan vi skulle ge oss iväg på hemvisiter, för jag hade fotat minnet fullt.

Min hemvisit låg precis mitt i natten, vid tre-snåret, och då satt vi på altanen och drack cider. Hemma hos Björn (tror jag) fick vi kanelbullar och mjölk, hemma hos Robert fick vi bål på vodka och cocktailbär, och hemma hos Camilla fick vi fil och flingor (typ vid sju på morgonen). Vi var hemma hos nästan alla i klassen och alla föräldrar bjöd på mat och dricka. Så himla mysigt och trevligt.

Så här skrev jag om studenten precis dagarna efter (på Lunarstorm!):

ahhh! studenten igår, sjukt kul. inte alls sorgligt, men det kanske kommer, om en vecka eller så kommer ångesten..
igår var den bästa dagen någonsin.
dagen började med att malins mammma hämtar oss för att åka till champagnefrukosten i gamla oxelösund. där tog vi snygga klasskort och drack champagne och sedan så började det regna. då sjönk humöret till noll, men va fan det slutade ju och vi for, tillsammans med brevik, ut till espskär. trevligt. speciellt när henning spelade på båten, bra initiativ henning, sånt uppskattas av hela klassen!
sen betygsutdelning och stipendieutdelning (alla gick till natur, ja praktiskt taget i alla fall..). sen for vi tillbaks till oxelösund och lämnade av brevik. och då började vi få upp känslan liksom...
sedan bar det av till nyköping och våran mottagning och kortegen..vi trodde våran snygga enskildahjärtaper-vagn inte kommit men som tur var hade vi fel och efter mycket om och men så hittade vi den. kortegen var helt sjukt kul, liksom att stå på stadshustrappan och hela stan står och grattar oss! mitt i kortegen öppnade himlen sig och världens skyfall föll ner över oss. vi blev dyngsura och när vi gick in i en trappuppgång för att värma oss lite, så blev vi sjukt utskällda av en gammal gubbe. sådant förhöjer ju verkligen stämningen...haha jag och cam fick tokryck och började skrika att detta skulle han få ångra, gubbjäveln och ”vi vet vad du bor!”..haha
sen åkte jag hem med petro, vi var helt genomblöta och använda våra studentskyltar som regnskydd!när jag kom hem så vart det att dricka champagne och fira med familjen och släkt och vänner. tack för alla fina presenter!
efter det så var det dags för hemvisiter, såå kul! allas familjer är så mysiga! hihi..
mitt i allt så far vi in till nyköping och träffen, väl där kommer vi inte in för vi har så klart inte leg med oss..  så vi fick vänta utanför i cirkus två timmar, men det var ändå ganska så trevligt..
dagen avslutades med ett dopp i poolen hos matilda. dock var det endast fyra stycken som badade, björn, jimmy, pernilla och matilda själv..
bilder från dagen finns att hitta under prylar, so check it out (det är värt det, jag lovar)!
som stina sade ett antal gånger igår; det är som att längta efter julafton i tre år och sen kommer julafton aldrig tillbaka... såå sant så sant.
egentligen så älskar jag ju alla i klassen, och jag kommer att sakna er såå..faktiskt (eller hur dalila?).
sist men inte minst vill jag bara säga att karro är ju en sån som är liksom, bra initiativ karro! :]

Herre min påve. Det har jag inte läst igenom på många år, men den texten fångar nog känslan ganska bra. Jag var glad och förvirrad och orolig och lycklig och samtidigt ganska deppig. Det var en konstig tid. Men just studentdagen var fantastiskt rolig. Under de tre gymnasieåren hade jag inte varit så jättebra kompis med folk i klassen, jag hängde mest med mitt gäng. Men i trean nån gång så kollapsade gänget ganska rejält och jag blev tvungen att bredda min vänskapskrets. Så jag hann verkligen börja gilla mina klasskompisar innan studenten. Vilket gjorde det hela liksom ännu lite bättre. Precis efter studenten åkte jag till Hultsfred och levde festivallivet och tyckte att allt var ganska gött.

(Det här var lucka 20 i Emilys julkalender)

Det är först när man ger upp som det blir nåt nytt

Idag kände jag mig lite krejzy bananas när jag vaknade så det fick bli snelugg idag. Det känns lite knäppt, men också ganska fint. Jag tycker jag ser ut som jag gick i mellanstadiet, men det kan ju vara kul ibland.

Och det är ju fredag så varför inte bära värsta kopparmetallictröjan? Tillsammans med halsband i både guld och silver. Det kan inte bli för mycket metallic. More is more, säger jag.

Och förresten, titta vad tomt det är i lägenheten:

Vuxenpoäng: en miljon!

Den här veckan har jag och Daniel gjort någonting alldeles enormt stort och vuxet. Vi har nämligen köpt hus!

Från och med nu ska vi lämna vår trånga lägenhet och bo stort, med massa utrymme. Med en braskamin och tegelvägg och en tomt där Blixten kan springa varv efter varv. Med tvättstuga och två toaletter, sånt är lyx för mig. Tänk vad underbart att kunna tvätta utan att behöva boka tid i flera veckor innan och sen springa tre trappor upp och ned under hela tvättiden.

Nu väntar inflytt på lördag och sedan något helt nytt: att ta mig an ett helt hus och inreda och renovera. Så himla spännande. Jag kommer hänga på inredningssajter och designbloggar. Allt för att få inspiration och lära mig mer. Det som känns allra bäst är att vi kommer få så mycket större än vad vi har nu. Nu bor vi i en liten tvåa på tredje våningen och jag är så himla trött på det. Trött på att trängas. Vi kommer att flytta till ett helt nytt område, vilket också är spännande. Vi kommer få nära till skog och bo tre minuter från havet. Det känns ganska så bra.

Vitt och ljust är det också, och det gillar jag. Speciellt den mörka delen av året. Jag blir lugnare i miljöer som är ljusa och inte så hetsiga.

Som vi har burit kartonger och packat och rensat och slängt och skänkt. Alla stora möbler flyttar vi på lördag och då flyttar vi in på riktigt (jag vägrar flytta in innan det finns internet). Oj, vad jag längtar!

Lucka nr 19; Berätta om ett foto som berör dig.

Det må vara klichéartat men såna här bilder som susar runt överallt på nätet kan få mig att storgråta:

En hund. Som sörjer en död husse. En ledsen hund som saknar sin husse. En husse som aldrig mer kommer komma tillbaka. Som aldrig mer kommer gå promenader med hunden eller kasta pinnar. Tvärtombilderna gråter jag till också såklart: en död hund som en husse eller matte sörjer. Herre min påve. Jag vänder mig alltid om jag tittar på Blixten och är så glad att jag har honom och att han mår bra.

Jag kan bläddra igenom hur många sådana här ledsnahundbilder och bara sitta framför datorn med tårarna fallande nedför kinderna. Så himla sorgligt. Fina, fina hundar.

Bilden hittade jag här. (Det här var lucka 19 i Emilys julakalender)

Lucka nr 18; berätta om en ikonisk/historisk person som inspirerar dig.

Jag vet inte hur långt bak en måste gå för att kallas historisk eller ikonisk, men jag väljer en person som blev historisk 1997. Det låter ju inte som så länge sen, men om 50 år kommer det vara det. Lite så tänker jag. I vart fall så väljer jag Sarah Wägnert!

Och vem är det då, tänker ni? Jo, det är undersköterskan som 1997 gick ut i media och slog larm om att det förekom vanvård på äldreboendet där hon arbetade, och senare gav namn till Lex Sarah, den del i SoL och LSS som handlar om rapporteringsskyldighet för omsorgspersonal angående missförhållanden. Alltså att den som arbetar på till exempel ett äldreboende har en skyldighet att anmäla ett missförhållande eller en risk för missförhållande, så det kan bli utrett.

1997 Sarah var 23 år och arbetade på ett äldreboende i Solna. Hon fick nog av chefer som inte lyssnade och inte gjorde någon förbättring, så hon ringde Rapport och berättade exakt hur det stod till på boendet. Hon berättade om boende som fick ligga i timmar och ropa på hjälp. Hon berättade om trycksår som inte behandlades rätt. Hon såg det som en sista chans för att hjälpa de äldre som bodde där. Nyheten slog ned som en bomb i Sverige och 1999 tillkom Lex Sarah till Socialtjänstlagen och därmed ska alla som arbetar inom äldreomsorg och olika typer av funktionsstöd anmäla missförhållanden.

Jag tycker det är så sjukt tufft att gå ut i media och berätta om den verklighet som många äldre levde i. När Wägnert gjorde det var hon banbrytande och riskerade sin anställning. Nu ser det inte ut så längre, nu har alla en skyldighet att anmäla. Jag hoppas att jag kommer vara lika ball och stenhård som Wägnert i mitt yrke. Kämpa för att alla äldre ska ha det alldeles fantastiskt bra. De som är gamla nu är de personerna som byggde det landet vi lever i och de förtjänar det allra bästa.

(Det här var lucka 18 i Emilys julkalender)

Lucka nr 17; berätta om hur du skulle vilja se ut om du fick drömma.

Om jag fick drömma helt fritt:

• Skulle jag ha hår som jag kunde ändra från dag till dag. Ändra frisyr och längd hela tiden. Ändra färg efter dagens känslor. Kort ibland, långt nästa dag. Helt fritt. Magiskt hår. Det hade varit drömmen. 

• Skulle jag ha tatueringar på både armar och ben. Men som kan försvinna lika fort som de kom, om jag känner för't. 

• Skulle jag äga exakt de plaggen jag är sugna på en viss dag, så jag precis alltid kan klä mig precis så som jag vill.  

(Det här var lucka 17 i Emilys julkalender)

Lucka nr 16; berätta om det bästa köpet i ditt liv.

Det finns ingen tvekan om svaret till den här luckan; det är Blixten, såklart.

Min finaste lilla hundkompis. Som gör varje dag lite bättre, lite ljusare, lite roligare. Som älskar att gosa lika mycket som han älskar att leka med pinnar ute i skogen. Som är bästa sällskapet vare sig vi ligger i soffan eller är ute på äventyr.

Han är mitt bästa köp. Mitt största rent känslomässigt och det som påverkat mitt liv allra mest. Jag kan inte tänka mig mitt liv utan honom. Han är definitivt det mest genomtänkta köpet också. Gud, så länge jag (vi!) gick och funderade och tänkte och längtade innan vår lilla Blixt kom in i vårt liv. Jag är så himla glad att vi vågade ta steget att skaffa hund. Och att det blev just han som blev vår.

(Det här var lucka 16 i Emilys julkalender)

Lucka nr 15; berätta om din favoritmaträtt.

Jag är inte så fancy av mig, så min favoriträtt är tacos! Jag freaking älskar tacos! När jag ska äta själv och därmed bestämma helt efter eget bevåg vad som ska ätas (typ om Daniel jobbar) blir det 9 gånger av 10 tacos (den tionde gången blir det pasta).

Jag älskar grönsaker, guacamole, bönor, köttfärs, kyckling och alltihop i en perfekt kombination. Hur kan nån inte gilla detta underbara?

Jag älskar allt i tacosfamiljen: fajitas, burritos, enchiladas osv. Så gott!

Tacos är verkligen den bästa blandningen av allt som är gott. Och det bästa är ju också att en får fylla den som en vill. Med precis vad en vill!! Ananas är himla gott i. Och creme fraiche. Majs är ju givet. Det finns så mycket som passar prefekt i en taco. 

Åh, jag blir hungrig när jag tittar på alla de här tacobilderna.

(Det här var lucka 15 i Emilys julkalender)

Lucka nr 14; berätta om din stil för ett år sedan.

Lucka 14 blir en dag försenad, för jag har befunnit mig norrut i landet på kalas hela helgen.

Jag skrev ganska nyligen ett inlägg om hur jag såg ut för ett år sen. Så det var ju lite oturligt att det kom nu igen, i julkalendern. Men men. Enligt min webkamera såg jag ut så här för ganska exakt ett år sedan.

I december 2012 var jag i både Linköping och hälsade på Björn och i Uppsala och hälsade på Göran på sjukhuset, och Hallberg och Persson, som inte var inlagda på sjukhus. Det var snöigt så in i bomben vill jag minnas. Jag och Daniel hade nästan precis gift oss och livet var ganska gött. Förutom att jag precis blivit arbetslös, men det var ju det som gjorde att vi fick tid att åka runt och hälsa på vänner. Och nu i efterhand när jag vet hur allt blev, så är jag ganska glad att jag inte är kvar på mitt gamla jobb.

Halvvägs in i månaden klippte jag håret och fick en käck liten frisyr. Jag hade varit sugen på att klippa mig länge, men jag sparade ut det så att det skulle vara så långt som möjligt till vigseln så jag kunde ha den håruppsättningen jag ville ha. Men när det var över kapade jag bort nån decimeter.

Egentligen är det dumt att titta på stilen under december, för min del i alla fall, eftersom det är mitt i party season, med många kalas och festligheter. I vanliga fall har jag nog inte på mig så många glittriga plagg som jag bär i december. Eller, jo, det kanske jag gör förresten. 

 Överlag tror jag min stil blivit mindre klänningar och kjolar och mer byxor och skjortor. Lite mindre feminin och lite mera maskulin är jag nog nu, 2013. Jag trivs väldigt bra just nu, så jag tror det har varit en bra övergång. Jag trivs inte riktigt i klänning på samma sätt längre. Men för ett år sen då var klänningar grejen, helt klart.

(Det här var lucka 14 i Emilys julkalender)

Lucka nr 13; berätta om ett minne från din uppväxt.

Så här i vintertider kan jag berätta om ett minne från när jag var tonåring. Och vad har det med vintertider att göra? Jo, det skedde på sportlovet år 2000, när det var snöigt och vinter.

Jag och min familj och mina kusiner och den familjen gillade alla att åka skidor, så vi for upp till Åre. Det var väl i februari nån gång, och vi åkte tåg, X2000, vars korglutning och mjuka kurvor gjorde att vi alla mådde illa. Jag har aldrig mått så illa på en tågresa och trodde jag skulle kräkas hela vägen från Stockholm. Så himla bra sätt att påbörja en resa. Jag minns även att sms var lite nytt och ballt och min faster satt och smsade och alla blev impade över hur snabbt hon kunde skriva på knapparna och skicka iväg ett nytt. Det var tider det. Att bli imponerad av nåns sms-skills.

I alla fall så kom vi fram till Åre och det var snöstorm och under veckan blev exakt alla vi som var med på resan sjuka. Folk spydde och bajsade och hade feber och var förkylda och hostade och snörvlade. Våra pappor tog oss fel i ett skidspår, så vi hamnade off-pist och fick åka ned i nåt som helt enkelt bara var en bergvägg. Med lite snöfläckar på. Jeanette ramlade ur sittliften. Och mitt i alla grejer som gick fel så var det en sån himla rolig resa och även om vi var sjuka och åkte fel så var det så himla roligt att vara i Åre med mina kusiner under sportlovet att det liksom vägde upp. Det var säkert värre för föräldrarna. Vi barn hade ju liksom inget ansvar, utan tyckte allt mest var roligt.

Bilderna kommer från Pinterest och är länkade om ni klickar på dom.

(Det här var lucka 13 i Emilys julkalender)

Lucka nr 12; berätta om musik som inspirerar dig.

Vilken svår lucka det var idag. Jag är inte så förtjust i musik. Men det får en väl inte säga i det här landet. Närå, men jag lyssnar inte så mycket på musik. Jag känner ganska sällan att jag blir inspirerad av det. Eller rättare sagt, jag hittar nya låtar hela tiden (fast de är ju inte alltid nyutkomna såklart, det är bara att jag inte hört dom innan, eller så återupptäcker jag dom) och så lyssnar jag på den låten på repeat i två veckor och sen byter jag låt. Jag plockar sällan fram en specifik låt för att bli inspirerad och det är inte många band eller artister som jag följer och gillar allt de gör. Men det finns några. Säkert/Hello Saferide/Annika Norlin tycker jag är fantastisk och jag gillar typ allt hon gör.

Överlag lyssnar jag på jättemycket blandad musik. Mycket av den musiken (eller egentligen låtarna, för det är nästan alltid enskilda låtar) kommer från serier eller filmer jag ser. Jag har absolut ingen hipp musiksmak, och jag är alltid sist att upptäcka grejer (typ Lorde hörde jag för första gången för två veckor sen).

Just nu lyssnar jag på allt från Demi Lovato till Joni Mitchell. Balla tjejer bägge två. Give Your Heart a Break var med i ett avsnitt av Glee och River spelade Jess i New Girl.

Jag kan fastna för en textrad eller en hel låt och vilja höra det om och om igen. Spela samma låt tio, tjugo, trettio gånger i rad, bara för att höra exakt den låtraden, exakt den frasen.

Jag kan bränna dig som du aldrig bränt dig, om du leker med mig

That kind of lux just ain't for us, we crave a different kind of buzz

I heard that you like the bad girls, honey, is that true?

And curtains laced with diamonds dear, for you

All the good girls, are home with broken hearts

Dom jävlarna ska skjutas
Dom jävlarna ska skjutas
Dom jävlarna ska skjutas
Dom jävlarna ska skjutas

Jag kan bli totalt megakär i en viss låt och nästan beroende av att höra den, för att sedan låta den falla i glömska.

(Det här var lucka 12 i Emilys julkalender)

Lucka nr 11; berätta om det fulaste du vet.

Något av det fulaste jag vet är all den sexismen vi möts av hela tiden, varje dag. Jag är så förbannat trött på det, och tycker det både är fult och vidrigt. Och fan i mig pinsamt att det sker fortfarande 2013. 

Enrutingen är gjord av bästa Nina Hemmingsson. 

(Det här var lucka 11 i Emilys julkalender)

Pro-choice, Pro-Clinton

Det är inte så ofta jag tittar på film nu för tiden, men häromkvällen såg jag The To Do List med Aubrey Plaza aka April Ludgate. Det var helt klart en Kajsa-film och jag var ganska övertygad om att jag skulle gilla den. Vilket jag gjorde, happy day!



Den handlar om Brandy som är lite sådär halvtöntig och heloskuld. Hon vill inte börja college som oskuld, så hon skriver en to do-lista över sexuella saker hon ska hinna med innan sommaren är slut. Allt från att bli fingerpullad och att runka av nån till oralsex och penis-i-vaginasamlag. Och allt däremellan. Det var en sjukt lång lista faktiskt, som bland annat även innehöll torrjucka och onanera (som hon aldrig gjort innan?!).

Brandy sommarjobbar som badvakt med en massa konstiga killar, bland annat hunken Rusty Waters som är drömkillen hon vill ha samlaget med. Men hon måste ju göra allt annat på listan också. En kan ju inte gå pang bom på rödbetan, hon prövar sig fram helt enkelt. Och givetvis blir det roligt och jag tycker fortfarande att det är ganska skönt att se tjejer göra såna här roller, även om det börjar bli ganska vanligt nu. Tjejer har också sex och pratar om sex och knullar och kukar och bröst.

Brandy har tjejkompisar hon kan fråga om råd, en grym storasyrra i form av Summer från The O.C, en pappa som är besatt av att hans flickor inte gör nåt i the backdoor och en mamma som hon kan berätta allt för och som ger döttrarna glidmedel inför första sexet. Snäll mamma.

Helt klart en lättsam, rolig film (med ganska många kändisar, om en gillar det). Brandy kommer fram till att sex både är en big deal och inte är det. På samma gång. Det tycker jag är ganska rätt och ganska sunt. Sex är ju ganska spännande och viktigt på sitt sätt, men det är ändå känslorna, the feelings and emotional crap, som är viktigast ändå.