Lucka nr 10; berätta om någonting som du tycker är alldeles särskilt vackert.

Havet. Åh, havet. Jag är uppvuxen med att alltid ha havet nära och jag tycker havet är alldeles magiskt vackert. Och lite läskigt. Såklart. För jag vet aldrig vad som lurar där under. Det kan vara både ubåtar och hajar. Eller skatter och tång. Eller bara en liten, liten abborre som kittlar en på smalbenet.

När jag var liten tillbringade jag hela sommarn ute i skärgården. På sjön. På båtar och på öar. Jag älskar att simma och bada och jag älskar att gå iland på en ö och upptäcka den, hur liten den än är. All mat och fika smakar godare ute på havet, så är det bara, det är i princip en grundlag.

Jag älskar hur havet doftar och hur vackert det är. Jag älskar havet när det är soligt och varmt och jag har respekt för det när det stormar och blåser.

Jag har turen att bo med havet runt havsknuten och skulle inte kunna tänka mig att bo på något annat sätt. Havet är det bästa stället att göra en utflykt till, vare sig en håller sig på land eller far ut med en båt. Drömmen vore att ha min egen båt, men det får bli i framtiden.

Det finns en frihetskänsla i havet som jag tycker är underbar. Jag blir lite lättare där. Det går lättare att andas och att tänka. 

(Det här var lucka 10 i Emilys julkalender)

Jet Setter

Jag har köpt ett nytt glitterlack och den senaste tiden har jag öst på med glitter på mina naglar. Glitter över vitt, glitter över svart, glitter över guld. Ju mer glitter desto bättre. Det är ju verkligen den tiden på året nu.

Färgen/glittret heter Jet Setter och kommer från Isadora. För sig själv i flaskan ser det bronsigt/roséguldigt ut, med ovanpå guld ser det guldigt ut och ovanpå svart ser det nästan ut som silver. Det består av både små och stora glitterpartiklar. De små är lite bronsskimriga, med de stora fyrkantiga glitterbitarna skimrar i regnbågens alla färger. Jag tror det är den regnbågskvaliteten som gjort att de kallar dessa lack för holografic.

Jag gillar rejält med glitter under december och alla storhelgerna och det här är ju ett typiskt nyårslack.

Lucka nr 9; berätta om din stil när du var 15 år.

Jag har inte några bilder från när jag var femton. Det var ingen som hade digitalkamera, så det finns inga digitala bilder, och alla andra bilder från hemma hos mamma eller pappa. Inte för att det finns så många bilder på mig från den här tiden.

Jag var 15 år 2001 och jag kan helt ärligt inte minnas mycket av den tiden. Jag gick i högstadiet. Jag hade noga räknat exakt noll (0!) vänner. Det här är en tid som satt djupa spår i mig. Att vara 15 var den värsta tiden i mitt liv. Mycket värre än att vara 18 och förvirrad. Att vara femton och ensammast i hela världen, det har jag nästan förträngt. Kan knappt minnas det.

Så jag brydde mig inte så mycket om stil. Jag bar baggy byxor och tajtare tröjor, och var överlag ganska grungeig ibland. Jag bar knälånga kjolar, speciellt i denim, med tjocka strumpbyxor under. Varje fredag hade jag en fredagsfläta i håret, som var blont och axellångt. Jag sminkade mig inte alls under den här tiden, bara lite täckstift om det behövdes.
Jag såg väl på ett ungefär ut lite som den här tjejen jag googlade fram:

Fast inte så glad som hon ser ut och inte med Converse, för det hade jag varken råd med eller var ball nog för.

Jag lyssnade mycket på Alanis Morissette och Natalie Imbruglia och soundtracket från 10 Things I Hate About You. Jag tittade sjukt mycket på David Letterman, Popular och Young Americans. Jag såg Fellowship of the Ring på bio och fattade inte grejen. Jag läste dock sjukt mycket under den här tiden. Läsningen har alltid varit min räddning. Där kunde jag fly in i vilken värld jag ville. Annars var min pappa typ min bästa kompis och jag hängde mycket med honom. Jag gillade samma saker som honom till stor del, fast med tillägget att jag älskade amerikansk populärkultur och det gjorde inte han. Jag hyrde också sjukt mycket film på den här tiden. Jag kunde allt om mina favoritfilmer (år, regissör, producent osv osv pga att jag sett de så ofta, det var alltså ingen information jag brydde mig om, det fastnade bara). Jag hyrde film ungefär varje helg, kanske ett par gånger varje helg till och med. Jag älskade att åka ned till videobutiken för där kunde jag välja exakt vad jag ville, av både gamla och nya filmer.

Att få hångla eller bli ihop med någon fanns inte på kartan för mig på den här tiden. Jag var inte intresserad av sånt överhuvudtaget. Jag tänkte knappt alls på sådant, för det kändes så främmande för mig. Så långt ifrån min verklighet. I skolan hade jag klasskompisar som jag umgicks med på skoltid, men efter skolan och på helgerna hade jag ingen. Jag minns min avslutning i nian, vi hade en avslutningsmiddag där alla skulle klä upp sig och äta middag och dansa, och jag gick dit ensam. Det känns så himla sorgligt nu när jag tänker tillbaka på det. Jag klädde på mig klänningen (den var kortärmad, knälång och svart med små blommor) ensam hemma, tillsammans med pappa, jag cyklade till skolans aula själv, gick in själv, typ ingen hälsade på mig men jag hängde med mina klasskompisar, jag åt av maten och cyklade sedan hem själv. Så himla ensamt. En ska inte behöva göra saker själv och ensam, en ska ha kompisar som kan stötta en. Men jag kan ändå tycka att jag var ganska modig som gick dit ändå. Jag tyckte nog att det var ganska kul ändå, mitt liv var ju ganska tomt på sociala evenemang. :(

På den här tiden var jag mycket arg och ville bli nykterist och leva i celibat för jag orkade inte med skiten.
Jag är så glad över att jag aldrig nånsin behöver vara 15 år igen.

(Detta var lucka 9 i Emilys julkalender)

Lucka nr 8; berätta om ett klädesplagg som du minns från din barndom.

När jag var liten gick jag på gymnastik-"träning". Egentligen var det väl mer en lekgrupp. Eller nåt. Men det var i alla fall i lågstadiet, efter skoltid, som vi träffades i skolans lilla, lilla gymnastiksal och gjorde gymnastiska övningar. Typ som att göra en kullerbytta eller gå på balansstång (15 cm över marken). Inget avancerat, men kul ändå. Jag gick ju också i skolan, såklart. Och på schemat hade vi ju gymnastik. Som typ gick ut på att leka lekar och öva koordination. Och sånt. Som en gör när en är liten. Det är mitt i all den här gymnastiken som mitt klädesplagg kommer in. För det är nämligen en gymnastikdräkt!

Jag är den blonda bruden som är mitt i ett snyggt hopp på en uppvisning för alla föräldrar. Som synes har även den andra tjejen på sig en snygg, röd gymnastikdräkt. Det var helt klart på modet. Jag gillar att jag även har ett tjusigt lila band i håret.

Inga kids hade på sig träningsoveraller eller mjukisbrallor på den här tiden. Gymnastikdräkter var grejen. Jag bar en gymnastikdräkt med tajts under. En var lilarosa och hade en liten volang. En annan var mer åt det blommiga hållet (den på bilden). Supersnyggt kan jag tycka nu. Det tyckte jag då med. Megabra att kunna röra sig i. Men sen blev det inte coolt att ha gympadräkt, typ i mellanstadiet. Då hette lektionerna "idrott" istället för gymnastik och en skulle spela fotboll och innebandy. Vilket var lika med döden för mig.

Fin gymnastikdräkten, ett äkta barndomsplagg och ett plagg jag minns med kärlek.

(Detta var lucka 8 i Emilys julkalender)

En usling

Idag är det andra advent och jag känner mig som en usling. Jag skulle egentligen ha åkt iväg på en grej idag, men jag ställde in det i sista sekund. Jag känner mig alltid så himla dum de få gångerna jag ställer in grejer, eller inte kommer. Men det fanns inte en chans att jag skulle orkat åka till Stockholm idag. Flera timmars resa. Flera olika bussar. Bussar som inte passar varandra i tid och skulle inneburit en timmes väntan utomhus sju på morgonen. En söndag. När jag vaknade var det åtta minus. Det fanns inte en chans att min kropp skulle orkat ta sig till huvudstaden.

Och jag hatar ju att åka själv på grejer. Resa är nåt av det värsta jag vet, och är jag själv blir det ännu värre. Jag blir så orolig och nervös. Kan bara tänka att allt kommer att gå fel. Jag kommer missa bussar och tåg och jag kommer att gå vilse och inte hitta. Eller gå in i fel dörr. Glömma bagaget på perrongen. Göra bort mig.

Men jag känner mig ändå så himla sämst som inte kämpar hårdare. Eller skaffar ett himla körkort så jag slipper åka buss.

Lucka nr 7; berätta om en person som betytt mycket för dig.

Jag tänker inte bli så himla deep idag. Jag väljer:

Lena Dunham!

Jag diggar henne stenhårt. Jag blev kär i henne efter jag sett första avsnittet av Girls och samma kväll tittade jag på Tiny Furniture två gånger direkt på rad. För så jäkla bra var det. Det jag gillar med henne är att hon är ganska konstig och awkward och inte riktigt ha koll på läget, samtidigt som hon såklart har sjukt koll på läget eftersom hon gör värsta populära tv-serien.

Jag gillar också det faktum att hon springer runt naken och halvnaken på film och tv med en kropp som är större än size zero, större än storlek 36. Det behövs så himla väl i en värld där nästan alla kroppar som syns överhuvudtaget är supermodellsmala eller typ Megan Fox-sexiga. Visst skulle en kunna säga att vi inte borde prata om kvinnors kroppar alls, men jag tycker det är fett bra och befriande att Dunham syns på det sättet hon gör. Hannah Horvath är en ball karaktär, med alla fel, misstag och konstiga beslut är hon så himla mänsklig.

Bilderna kommer från Dunhams Instagram.

(Det här var lucka 7 i Emilys julkalender)

Lucka nr 6; berätta om en person som inspirerar dig.

Dagens lucka, nummer 6 i ordningen, handlar om vem som inspirerar mig. Jag utgår från att det menas modemässigt, eftersom att temat på kalendern är mode i år. Men helt ärligt så har jag ingen aning. Eller, jo, tvärtom. Men det är ju så många. Jag inspireras av allt och alla. Det kan vara karaktärer i filmer, böcker, tv-serier definitivt, kändisar, vänner, bloggare, främlingar, folk på stan, och så vidare i all oändlighet.

Ser jag en snygg outfit i en film kan jag kopiera den rakt av nästa dag. Ser jag en bloggare med snygg frisyr kan jag försöka härma framför spegeln. Ser jag någon svepa förbi i en snygg kappa, tänker jag igenom mina kappor för att se om jag har någon liknande. Eller i en liknande färg. Jag försöker fånga känslan med kläder jag har hemma. Eller så köper jag en likadan.

Just nu känner jag mig extra inspirerad av folk jag följer på YouTube, speciellt Ghostparties, Lips so Facto och Essiebutton. Jag älskar när de lägger upp videos om deras stilar eller klädinköp, för de har alltid så snygga kläder på sig och jag älskar all deras stilar.

Essiebutton/Estée (som jag ju skrev om häromdagen, men jag är verkligen förtjust i henne):

Ghostparties/Kate:

Lips so Facto/Meg:

Bilderna kommer från deras Instagram.

(Det här var lucka 6 i Emilys julkalender)

En liten hyacint.

Den här lilla liraren är den enda julprylen jag har framme. En liten hyacint. I en vit kruka. Det är allt. Inte ens en röd kruka kunde jag bemöda mig med att skaffa fram. Det finns inga adventsljusstakar, inga lysande stjärnor i fönstret. Inga apelsiner med nejlikor. Det är väldigt ojuligt hemma hos mig.

Nästa år ska jag gå all in på julen. Så mycket julgrejer att jag hinner tröttna innan andra advent. Det kommer bli grymt.

Jag längtar bara tills hyacinten slår ut, än så länge är den ganska meningslös. Och jag tror Daniel är allergisk mot den :(. Eller ett elakt :). Vem vet.

Lucka nr 5; berätta om ett klädesplagg som får dig att känna dig stark.

Varje gång jag går och simmar och står där framför spegeln i duschrummet (som allt som oftast är tomt, jag går bara dit på tider då andra inte är där) strikar jag alltid en pose. Typ guldmedaljvinnar-pose. För så känner jag mig i min baddräkt. Som en OS-simmare som slår allt motstånd. 

Faktum är att jag ju faktiskt slår allt motstånd i poolen för det är nästan bara pensionärer som går och motionssimmar på dagtid  i mitt badhus. Jag brukar ofta tävla med nån stackars pensionär som inte ens är medveten om det. Men det känns så himla bra att vara bäst och snabbast. Även om det inte är på OS med miljonpublik utan en förmiddag i ett badhus med några föräldralediga med barn i barnpoolen och ett gäng gubbar som sitter och fikar bredvid bassängen som enda åskådare. Det känns gött ändå. 

Det är inte lätt att känna sig snygg i baddräkt, för det är verkligen ett osexigt plagg. Alldeles kroppstajt och blöt och håret ligger slickat mot huvudet och allt smink är bortduschat. Det går liksom inte att gömma sig i en baddräkt. Men jag känner mig inte så jävla snygg heller (för det är totalt oviktigt). Jag känner mig stark. 

(Det här var lucka 5 i Emilys julkalender)

Då: snömagi. Nu: plusgrader och regn

Rebecca bloggade bilder från ett år sedan, hur snöigt det var i december förra året. Det var det här med. Det var sjukt snöigt förra året. Och i morse när jag vaknade var det 7 plusgrader och regn. Det är inte okej i december. Det ska ju vara en magisk månad och första snön är ju, som alla vet, alldeles magisk.

Så här såg det ut i början på december för ett år sedan när jag och mamma var på promenad med hundarna. 

Helt sjukt snöigt var det! I år har vi knappt haft några minusgrader alls, bara plusgrader och gråväder. Dock är ju en positiv grej med utebliven snö att det inte blir halt och jäkligt på vägarna. Jag är som Bambi på hal is, på hal is. Jag har noll fotkontroll och ramlar många gånger varje vinter. Och det har jag ju sluppit än så länge, så det är jag tacksam för. Men himlans vad vackert det är med snö.

Lucka nr 4; berätta om hur du får dina kläder att hålla längre.

Alltså, helt ärligt. Jag gör typ ingenting för att mina kläder ska hålla längre. Jag är sämst på att ta hand om mina kläder. Det kan ha att göra med att jag inte äger några dyra kläder eller några fancy vintageplagg. De flesta av mina kläder är från olika kedjor eller second hand av typ loppis. Inte nåt dyrt alls. Men det har också såklart att göra med att jag är en latis. I kombination med klantis. Det här med klantigheten och det faktum att jag är ganska otursförföljd gör att jag är en jäkel på att spilla på plagg, att ha sönder dom och på annat sätt skada plagg. Vilken dålig blandning va? Att vara bäst på att förstöra plagg och sämst på att fixa dom och göra så de håller längre.

Men jag skulle aldrig få för mig att slänga ett plagg bara för att det är lite trasigt. Både för att jag är ganska snål, men också för att det känns miljövidrigt. Men det allra största skälet är nog att jag älskar de plaggen jag köper så himla mycket, så jag vill inte bli av med det. Resultatet av de hela blir då att jag ofta går runt i trasiga kläder. Väldigt ofta faktiskt. Trasiga jeans har jag flera stycken av i garderoben. Svarta, blåa, mörka, ljusa. Det är alltid bara en tidsfråga innan de går sönder. Att gå runt i trasiga kläder det är inget jag gillar egentligen. En ser ju ut som en slusk i trasiga kläder. Men jag gör det ändå. Har inte så många andra alternativ.

Och att bli bättre på att sy eller fixa med plagg, det finns bara inte på kartan. Hallå, jag har ju redan skrivit att jag är en latis. Efter år av träning har jag dock blivit himla bra på att dölja felen på kläderna. Byxor som är trasiga i grenen eller på underlåret syns oftast inte om en står eller sitter som vanligt. Brekar men inte så mycket med benen, så går det bra. De här två blusarna nedanför är bägge förstörda på olika sätt. Den mintfärgade har permanenta fläckar både på kragen och nedanför. Jag har försökt ta bort dom, men de sitter som berget. Så jag döljer dom på olika sätt. Ska jag ta en bild, så kan jag slänga håret lite käckt över. Annars kan jag ta en kofta som döljer i alla fall det mesta.

Den prickiga blusen saknar två knappar mitt på. Nu för tiden bär jag den bara så här, med en tröja över. Skulle jag ta av mig tröjan skulle bh:n synas. Så det gör jag inte. Med en tröja över märks ingen skillnad. Jag skulle aldrig kunna slänga den för jag vet ju att tekniskt sätt är det inte särskilt svårt att sy på två knappar. Jag borde klara av det. Men jag pallar bara inte göra't.

(Det här var lucka 4 i Emilys julkalender).

Lucka nr 3; berätta om vad du önskar dig i julklapp.

Precis som varje år så vill jag inte ha nåt speciellt. Mest praktiska grejer, som typ en ny fläkt till köket, men det är så urbota tråkigt att jag absolut inte tänker önska mig det.

Skulle nån vilja ge mig något onödigt, men fint och roligt (som jag tycker julklappar ska vara), så skulle jag ju inte bli ledsen om nåt sånt här låg under granen:

En mjuk och varm stickad tröja, en skjortblus med små ankare på eller en parfym från Stella McCartney. Parfymer är så himla onödigt lyxigt, men så himla härligt. Att dofta av en god parfym är kanske det bästa nånsin. 

Eller varför inte lite fina saker till hemmet? Det skulle jag också bli himla glad över. Den där koppen letade jag efter senast jag var på Ikea, men den var alldeles slut. En träsoffa har jag velat ha länge och It's OK-flaggan hade passat ypperligt på min vägg.

Alla bilder kommer från min Pinterest.

(Det här var lucka 3 i Emilys julkalender)

Hello again world, I am back for another vlog! Aslan is here as well, glaring at me.

Jag har tittat på sminkvideos på YouTube i många år. Jag har lärt mig så sjukt mycket om smink av alla dessa duktiga tjejer som gör videos om sminkprodukter och hur en använder dom. I början tittade jag nästan bara på amerikanska YouTubare, men nu har jag riktat in mig på brittiska. Min absoluta favorit bor i London, men är från Kanada. Hon heter Estée, men vloggar som Essiebutton.

I hennes vanliga kanal handlar det mest om smink och kläder och såna grejer. Som är himla kul att titta på för hon är både duktig och rolig. Men det jag gillar allra bäst är hennes andra kanal, Essiebuttonvlogs, som är mer inriktad på vardagsgrejer. I den kanalen är hennes kille med lika mycket som henne och de är så himla söta ihop.

Jag älskar när hon lägger ut en ny video. Särskilt på vlog-kanalen, för där är nästan alla videos över 20 minuter. Långa videos är lika med bra videos, i min bok. Och det är verkligen bara vardagsgrejer, typ gå till affären och köpa mat, gå ut med hunden, välja kläder för dagen, dricka te. De låter kanske sjukt tråkigt, men det är jättespännande. Det är en underbar inblick i någons liv. Här till exempel, pratar hon om hur gött det är att komma hem och ta av sig bhn:

Och här är hon i mataffären, dit hon går bara för att det är så sjukt kul och najs att handla mat:

 Jag älskar att få en tjuvtitt in i andra människors liv. Det är därför jag alltid tittar in i folks fönster när jag går förbi utanför. En riktig fönstertittare är jag. I alla fall. Estée och Aslan (japp, pojkvännen heter Aslan!) visar upp både när de är hemma och gör inget speciellt och när de ger sig ut på små äventyr i London.

De är så vardagliga som det går, och jag älskar det. De har stökigt hemma (i en stor London-våning, visserligen), de stannar hellre inne på lördagskvällen än går ut, de går runt i mjukisar och har smutsig disk på hela diskbänken. Samtidigt ser deras liv så coolt och lite lyxigt ut. De har det supersnyggt hemma, de äter bara fräsch mat och har en så himla gullig greyhound.

Ett lugn sprider sig i min kropp när jag tittar på deras videos. Jag bara älskar det. Och jag blir inspirerad (detta uttjatade ord!) till saker i mitt eget liv, typ som att köpa koppartejp (låter ju sjukt snyggt) eller dricka lakritste. Eller använda rött läppstift och köpa en liten kaktus. Bara bra grejer, helt klart.

(Alla bilder är screen shots från Essiebuttonvlogs).

Lucka nr 2; berätta om vad du har på dig idag.

Idag har jag på mig svarta jeans som är trasiga i grenen, en plommonfärgad blus och en grå megamjuk kofta. Och tovigt hår.

Det är kläder som är väldigt mycket jag, men inte så himla roligt. Nu när jag tänker efter kanske jag borde tagit på mig nåt mer fancy med tanke på att det var den här luckan idag, men jag har ska bara vara hemma och plugga idag och så har jag gått en promenad med mormor och Blixten och då är gamla jeans och en kofta mycket bra kläder.

Jeansen kommer från H&M, kofta från KappAhl och blusen har jag köpt på Klädhuset M.  Jag borde verkligen slänga de här trasiga, urblekta jeansen och köpa nya, men det är så urbota tråkigt att köpa jeans. Jag borde klippa luggen också, den har växt sig riktigt lång. Men, jag vet ju själv att jag inte kommer att göra nåt av det. Saker jag måste göra är så ointressanta och alla andra saker är så himla roliga. 

(Det här var lucka 2 i Emilys julkalender).

Lucka nr 1; berätta om din stil.

Idag är det första december och därmed dags för första luckan i julkalendern!!

Min stil alltså. Herre min påve, vilken stor fråga att börja med. Min stil är under ständig utveckling. Och förändring. Jag hittar hela tiden nya sätt att klä mig och nya kläder som känns som jag. Samtidigt tror jag att jag har hittat ganska rätt nu.

Men det jag vet är i alla fall att jag brukade alltid gilla kjolar. Hela gymnasiet klädde jag mig i kortkorta kjolar. Och det fortsatte länge. Jag älskade kjolar och klänningar och ägde hur många som helst. Men på senaste tiden har jag verkligen börjat gilla byxor mer och mer. Nu för tiden ser jag mig som en byxperson (även om jag bär kjol ibland, såklart. Den kärleken är svår att släppa). Byxor är svinbra, både snygga och praktiska.

Jag har också hittat mina färger mer. Förr kunde jag köpa kläder i alla möjliga färger, för att de såg så fina ut i butik. Och sen kom jag hem och använde de knappt aldrig. Eller när jag väl använde dem så kände jag mig ful och fel. Det är ju synd och skam. Så ska det ju inte vara. Så nu försöker jag vara mycket noggrannare med färgval och bara köpa och använda sådana färger som jag vet att jag gillar. Såna jag gillar att bära och känner mig som mig själv i. Färger som svart, vitt, beige, plommon, vinrött, grått, mörkblått, militärgrönt. Jag gillar skogsiga, naturliga färger. Snälla färger. De passar bäst på mig.

Den senaste tiden har jag blivit fullständigt förälskad i allt som har en krage. Jag har många skjortor och blusar med krage och de har jag burit hela tiden de senaste månaderna. Jag knäpper kragen hela vägen upp och känner mig som en stram skolfröken. Eller nåt. Fast på ett bra sätt, såklart!

Det känns som om jag har hittat min stil. För stunden i alla fall. Det tog ett bra tag för mig. Jag känner mig nästan alltid snygg i det jag har på mig nu och jag tycker att det mesta matchar i min garderob. Speciellt nu på hösten och vintern. Sommarkläder har jag svårare för. Men det är för att jag gillar att vara påklädd, helst i flera lager och det går ju liksom inte på sommaren. Då svettas jag ihjäl. Så då måste jag gå ifrån min stil lite, så att säga. Men överlag trivs jag, helt klart. Jag är en riktig vinterperson, så det känns som att min tid är kommen nu.

(Det här är lucka 1 i Emilys Berätta om-julkalender.)