När jag såg Titanic för första gången, i mellanstadiet, så bröt jag totalt ihop och grät i en vecka ungefär. Nu är det inte lika farligt, som tur är, men likadana känslor kommer helt klart upp.
söndag 10 februari 2013
A woman's heart is a deep ocean of secrets
Oj, råkade visst sätta på den här filmen igår. Sen kunde jag inte sova. Det finns nog ingen film som påverkar mig så mycket som den här.
När jag såg Titanic för första gången, i mellanstadiet, så bröt jag totalt ihop och grät i en vecka ungefär. Nu är det inte lika farligt, som tur är, men likadana känslor kommer helt klart upp.
När jag såg Titanic för första gången, i mellanstadiet, så bröt jag totalt ihop och grät i en vecka ungefär. Nu är det inte lika farligt, som tur är, men likadana känslor kommer helt klart upp.
lördag 9 februari 2013
Leopard Lady
Jag hittade det här leopardstycket när jag var i stan nu i veckan och jag kände genast att det var nåt som jag borde äga. Väldigt enkel och skön och det är ju nåt jag uppskattar. Den är även väldigt fladdrig så jag har snörpt ett skärp om midjan. Så det blir lite mer form på mig.
Med en enkel tulipan
Jag har tulpaner både i köket och i vardagsrummet. De gör mig så himla glad såhär i februaritider. De har stått så länge att de nästan börjat vissna lite. Men jag tycker de är fina ändå. De passar med apelsinerna och den randiga duken.
fredag 8 februari 2013
Today will forever be known as October 19th
Yaay, Community är tillbaka! Äntligen! Som vi väntat. Som vi längtat.
(Bilderna är från IMDb)
(Bilderna är från IMDb)
Nitar och glitter
Igår var jag i skolan hela dagen och diskuterade med mina nya klasskamrater. Det är en himla spännande och blandad klass. Jag hade på mig ett nytt halsband för 10 kr och glitterstrumpor.
torsdag 7 februari 2013
En mintgrön sittplats
Den lilla möbeln som jag köpte igår och slapp släpa på bussen var en mintgrön, liten pall.
Jag vet inte riktigt var den ska stå, men det känns som att den kan flyttas runt till dit behov finnes. Och behov av fler sittplatser finns. Vi har bara fyra köksstolar och när vi har middag med fler än två gäster så får vi alltid sitta på alternativa sittplatser. Och en pall är liksom bättre än att släpa upp trädgårdsstolar. Plus att pallen är söt.
Blixten provsatt den och han godkände.
Mintgrönt är en sådan himla fin färg!
Jag vet inte riktigt var den ska stå, men det känns som att den kan flyttas runt till dit behov finnes. Och behov av fler sittplatser finns. Vi har bara fyra köksstolar och när vi har middag med fler än två gäster så får vi alltid sitta på alternativa sittplatser. Och en pall är liksom bättre än att släpa upp trädgårdsstolar. Plus att pallen är söt.
Blixten provsatt den och han godkände.
Mintgrönt är en sådan himla fin färg!
Brudklänning
Vill ni se lite fler bilder från mitt (eller ska en säga "vårt"?) bröllop kan ni hitta några hos Elsa Billgren.
Jag hyrde klänningen av Elsa och det var ett fantastiskt bra beslut. Jag hade absolut ingen lust att lägga hur många tusenlappar som helst på en klänning som jag ändå inte skulle använda nån mer gång. Så att hyra tycker jag var alldeles utmärkt.
Jag hyrde klänningen av Elsa och det var ett fantastiskt bra beslut. Jag hade absolut ingen lust att lägga hur många tusenlappar som helst på en klänning som jag ändå inte skulle använda nån mer gång. Så att hyra tycker jag var alldeles utmärkt.
Daniel, jag och vår toastmaster Björn.
Jag visste vilken typ av klänning jag skulle vilja ha. Jag visste att jag ville ha en som inte var hellång, en som hade nån typ av axelband, den skulle vara lite puffig och definitivt ha en markerad midja. Jag tycker att hon träffade ganska så exakt med den beskrivningen. Klänningen som jag hyrde var alldeles underbar. Jag kände mig fantastiskt snygg i den. Den var också jättebra att dansa i och eftersom kjolen är i flera lager så gick det att vara ute med den i november, vilket ju var bra då vigseln var utomhus.
Det var himla fint att gifta sig i en klänning som redan gift sig innan. Och som kommer att göra det flera gånger i framtiden. Det känns liksom mycket bättre. Att dela på alla vackra klänningarna som finns kvar från förr.
onsdag 6 februari 2013
Metallic och volangkjol såhär på en onsdag
Idag har jag varit klädd i metallic och varit i stan hela dagen. Jag har shoppat med Jessica och ätit lunch med henne, hennes syster och Erika. En himla mysig dag helt enkelt. Jag är sällan i stan så det är alltid nya upptäckter. Idag upptäckte jag att de bygger om Åhléns till ett mycket bättre Åhléns. De har satsat mer på inredning och det tycker jag är fantastiskt bra. Jag köpte en liten möbel där idag och jag på säga att det var himla tur att vi fick skjuts av Jessicas pappa hem annars hade jag sett ut som en megamupp på bussen. En som tar med sig egen sittplats. Och en sån vill en ju inte vara.
P.S I Love You
Hörrni, klicka inte om ni inte sett senaste How I Met Your Mother.
Givetvis har den här låten totalfastnat i min hjärna och givetvis går jag runt och sjunger den hela tiden. Givetvis. Robin Sparkles nya!
Givetvis har den här låten totalfastnat i min hjärna och givetvis går jag runt och sjunger den hela tiden. Givetvis. Robin Sparkles nya!
Lite om det här med kvinnlig behåring
Det är en hel del som hittar hit genom att googla "håriga kvinnor" eller "kvinnlig behåring". Så jag tänkte skriva lite mer om detta.
Nu för tiden är jag ganska så hårig. Ganska överallt. Jag är så glad att jag kommit så långt att jag kan vara det. Det hade varit otänkbart när jag var yngre. Inte att vara det hemma när jag gör inget speciellt. Det har jag aldrig haft problem med. Med att var det med andra. När jag träffar folk. Det ville jag verkligen inte. Jag gjorde allt jag kunde för att undvika det.
Jag tror jag var tolv eller nåt när jag rakade benen för första gången. Jag gjorde det av det enkla skälet att jag kände mig för hårig. Inte som en kvinna. Vilket ju är ironiskt eftersom jag hade blivit hårig just för att jag var på väg att bli en vuxen kvinna. Jag gjorde det inte särskilt ofta. Men senare. I högstadiet nån gång. Och gymnasiet. Då ville jag verkligen inte visa mig som hårig.
En sommardag så bestämde jag och mina kompisar oss för att åka och bada efter skolan. Vi sa att vi skulle bada i underkläder så att vi skulle slippa cykla hem emellan. Det var ju åt helt fel håll. Att åka hem skulle ta mycket längre tid. Men jag kunde bara inte. Jag kunde inte åka till stranden och ta ett snabbt dopp med mina närmsta kompisar för jag kände mig för hårig. Jag hittade på ett svepskäl för att åka hem och hoppa in i duschen och snabbraka mig. Så sorgligt att det spelade så stor roll. Som att någon skulle titta på mig. Eller i och för sig, det kanske de skulle, folk kan vara förjävliga. Men jag önskar att jag inte brytt mig. Idag skulle jag aldrig låta ett par orakade ben eller armhålor stoppa mig. De är alltid orakade och ganska håriga.
Nu för tiden åker jag till badhuset med håriga ben, orakade armar och könshår som tittar fram i bikinilinjen. Inte fan är det nån som tittar på mig på badhuset. När jag är under vatten, som jag är 90 % av tiden där, så är det omöjligt att ens se nåt. När jag duschar så står jag bland en massa andra kroppar som alla ser helt olika ut och det är så himla skönt. Alla olika, alla lika.
Det är en sån befrielse att inte raka sig. Att alltid vara mjuk, istället för bara ibland (för hår är liksom supermjukt). Att aldrig få stubb. Mitt hår är inte ens särskilt mörkt, så jag vet inte varför jag hållt på och brytt mig. Jo, det vet jag ju såklart. Det är ju så en kvinna ska se ut. Kal. Hårlös. Som en Barbiedocka. Hur hemskt är inte det? Usch, jag spyr på det idealet. Som får kvinnor i alla åldrar att känna sig äckliga över lite hår. Lite helt normalt, ganska nödvändigt hår. Som får kvinnor att varje dag, varje vecka raka och vaxa och epilera. Som får kvinnor att skada sig själva. Att göra sig illa. En gång när jag rakade mig och hade bråttom till en klassfest i gymnasiet slant jag rejält och fick med 10 centimeter hud. Det tog flera sekunder innan jag ens fattat vad som skett. Innan jag fattat varför det var en tjock hinna av nåt slemmigt på rakhyveln. Det var bara ett lager hud och jag fick gå med världens största plåster en vecka efteråt. Och satan vad det blödde.
Min hud är så mycket gladare nu. Den gillade aldrig att bli rakad. Min hud är jättekänslig och jag blev alltid röd, fick utslag och inåtväxande hår. Så värdelös att konstant göra nåt som skadar mig. Nu skulle jag aldrig komma på tanken att göra det kontinuerligt igen.
Men visst kan jag raka mig ibland. Så där när andan faller på. Ett par gånger om året. Men nu vet jag att det är för att jag vill. Precis som jag använder läppstift ibland. Eller låter luggen växa ut så jag kan ha den som gardinlugg. För att göra nåt med mitt utseende. För att jag vill. För att jag har lust.
Nu för tiden är jag ganska så hårig. Ganska överallt. Jag är så glad att jag kommit så långt att jag kan vara det. Det hade varit otänkbart när jag var yngre. Inte att vara det hemma när jag gör inget speciellt. Det har jag aldrig haft problem med. Med att var det med andra. När jag träffar folk. Det ville jag verkligen inte. Jag gjorde allt jag kunde för att undvika det.
Jag tror jag var tolv eller nåt när jag rakade benen för första gången. Jag gjorde det av det enkla skälet att jag kände mig för hårig. Inte som en kvinna. Vilket ju är ironiskt eftersom jag hade blivit hårig just för att jag var på väg att bli en vuxen kvinna. Jag gjorde det inte särskilt ofta. Men senare. I högstadiet nån gång. Och gymnasiet. Då ville jag verkligen inte visa mig som hårig.
En sommardag så bestämde jag och mina kompisar oss för att åka och bada efter skolan. Vi sa att vi skulle bada i underkläder så att vi skulle slippa cykla hem emellan. Det var ju åt helt fel håll. Att åka hem skulle ta mycket längre tid. Men jag kunde bara inte. Jag kunde inte åka till stranden och ta ett snabbt dopp med mina närmsta kompisar för jag kände mig för hårig. Jag hittade på ett svepskäl för att åka hem och hoppa in i duschen och snabbraka mig. Så sorgligt att det spelade så stor roll. Som att någon skulle titta på mig. Eller i och för sig, det kanske de skulle, folk kan vara förjävliga. Men jag önskar att jag inte brytt mig. Idag skulle jag aldrig låta ett par orakade ben eller armhålor stoppa mig. De är alltid orakade och ganska håriga.
Nu för tiden åker jag till badhuset med håriga ben, orakade armar och könshår som tittar fram i bikinilinjen. Inte fan är det nån som tittar på mig på badhuset. När jag är under vatten, som jag är 90 % av tiden där, så är det omöjligt att ens se nåt. När jag duschar så står jag bland en massa andra kroppar som alla ser helt olika ut och det är så himla skönt. Alla olika, alla lika.
Det är en sån befrielse att inte raka sig. Att alltid vara mjuk, istället för bara ibland (för hår är liksom supermjukt). Att aldrig få stubb. Mitt hår är inte ens särskilt mörkt, så jag vet inte varför jag hållt på och brytt mig. Jo, det vet jag ju såklart. Det är ju så en kvinna ska se ut. Kal. Hårlös. Som en Barbiedocka. Hur hemskt är inte det? Usch, jag spyr på det idealet. Som får kvinnor i alla åldrar att känna sig äckliga över lite hår. Lite helt normalt, ganska nödvändigt hår. Som får kvinnor att varje dag, varje vecka raka och vaxa och epilera. Som får kvinnor att skada sig själva. Att göra sig illa. En gång när jag rakade mig och hade bråttom till en klassfest i gymnasiet slant jag rejält och fick med 10 centimeter hud. Det tog flera sekunder innan jag ens fattat vad som skett. Innan jag fattat varför det var en tjock hinna av nåt slemmigt på rakhyveln. Det var bara ett lager hud och jag fick gå med världens största plåster en vecka efteråt. Och satan vad det blödde.
Min hud är så mycket gladare nu. Den gillade aldrig att bli rakad. Min hud är jättekänslig och jag blev alltid röd, fick utslag och inåtväxande hår. Så värdelös att konstant göra nåt som skadar mig. Nu skulle jag aldrig komma på tanken att göra det kontinuerligt igen.
Men visst kan jag raka mig ibland. Så där när andan faller på. Ett par gånger om året. Men nu vet jag att det är för att jag vill. Precis som jag använder läppstift ibland. Eller låter luggen växa ut så jag kan ha den som gardinlugg. För att göra nåt med mitt utseende. För att jag vill. För att jag har lust.
tisdag 5 februari 2013
Flame Scarlet
Häromveckan när jag var runt och surfade så föll mina ögon på den finaste vårväskan jag sett. Jag var tvungen att klicka hem den och nu är den min nya bästis. Så himla härlig färg och jag gillar verkligen de fina hålmönstren.
Blixten var tvungen att vara framme och sniffa på den. Han godkände.
Nu längtar jag tills det är lite varmare så vi kan njuta av våren ihop. Men redan nu i veckan ska jag fylla den med skolböcker.
Blixten var tvungen att vara framme och sniffa på den. Han godkände.
Nu längtar jag tills det är lite varmare så vi kan njuta av våren ihop. Men redan nu i veckan ska jag fylla den med skolböcker.
En regngrå, peppig dag
Här sitter jag, i världens sämsta ljus (det är alldeles regngrått ute) och ska precis gå ut med hunden och sedan gå till första skoldagen på min nya utbildning. Spännande!
Nyss upptäckte jag att jag glömt köpa ett nytt kollegieblock. Så dåligt av mig. Ett nytt kollegieblock är ju ett måste för en ny utbildning eller kurs. En kan tro att jag aldrig pluggat tidigare. Så nu blir det ett block fullt med anteckningar från Engelska C och bröllopsplaneringen. Jag som trodde jag var så förberedd. Men det här går nog det med.
Nyss upptäckte jag att jag glömt köpa ett nytt kollegieblock. Så dåligt av mig. Ett nytt kollegieblock är ju ett måste för en ny utbildning eller kurs. En kan tro att jag aldrig pluggat tidigare. Så nu blir det ett block fullt med anteckningar från Engelska C och bröllopsplaneringen. Jag som trodde jag var så förberedd. Men det här går nog det med.
måndag 4 februari 2013
En dags middag blir en annan dags lunch
Igår blev lördagens middag restlunch. Fast i en lite ny version. Lunch på rester från dagen innan kan vara nåt av det bästa som finns. Jag älskar rester. Det är ju mat som är färdiglagad och bara väntar på att ätas.
Mycket mat blir liksom godare när det får ligga till sig ett dygn i kylen. Tycker jag.
Mycket mat blir liksom godare när det får ligga till sig ett dygn i kylen. Tycker jag.
Så mycket falskhet bor det här
Jag älskar kombinationen bitter text och glad musik i Sånt är livet med Anita Lindblom.
¨
Överlag gillar jag peppig musik med en sorglig eller bitter text. Kombinationen är så konstig och bra.
Tillfälliga hudproblem
Jag är på ständig jakt efter bra ansiktsprodukter. Just nu använder jag ett gäng produkter från Boots No7 som jag vann i julkalendertävlingen hos Emily. Det är alltid kul att prova nya produkter och de här är väldigt trevliga. Dagkrämen är för torr till mycket torr hud och det passar ju mig perfekt. Den känns rik och skön på huden. Hur krämer känns är väldigt viktigt tycker jag. Cleansern gör min hud babymjuk. Den brukar jag använda på kvällarna. Och sedan tar jag på en fet nattkräm. Jag älskar känslan av helt ren, insmord hy.
Om de här produkterna är särskilt bra, det vet jag inte. Men jag gillar dem i alla fall. Speciellt gillar jag doften. Även fast de nog är vad som skulle kallas doftfria, så gillar jag doften. Jag gillar doften av doftfri. Det låter ju lite knäppt, men så är det. När det är för mycket parfym i saker kan jag bli lite snurrig. Det blir liksom för mycket. Det här är lagom.
Jag har använt de här produkterna i några veckor, men de har tyvärr ingen effekt på mig hy. De är återfuktande och härliga och min hy är inte särskilt torr. Men den har andra problem. Just nu är den i vedervärdig form. Sedan i början av december har min hy varit fasligt dålig, full med röda prickar och finnar. Inget kul alls faktiskt. Så här dålig och finnig har den inte varit på jättelänge. Inte på flera år. Jag gillar smink, men det är inget kul när jag känner mig tvungen att ha foundation eller BB-cream för att hyn är så full med röda finnar. Är det nåt jag avskyr så är det finnar och jag vill faktiskt inte gå ut såhär osminkad. Vilket känns himla tråkigt. I vanliga fall är jag osminkad hur ofta som helst, men nu går det bara inte. Jag vägrar.
Om de här produkterna är särskilt bra, det vet jag inte. Men jag gillar dem i alla fall. Speciellt gillar jag doften. Även fast de nog är vad som skulle kallas doftfria, så gillar jag doften. Jag gillar doften av doftfri. Det låter ju lite knäppt, men så är det. När det är för mycket parfym i saker kan jag bli lite snurrig. Det blir liksom för mycket. Det här är lagom.
Jag har använt de här produkterna i några veckor, men de har tyvärr ingen effekt på mig hy. De är återfuktande och härliga och min hy är inte särskilt torr. Men den har andra problem. Just nu är den i vedervärdig form. Sedan i början av december har min hy varit fasligt dålig, full med röda prickar och finnar. Inget kul alls faktiskt. Så här dålig och finnig har den inte varit på jättelänge. Inte på flera år. Jag gillar smink, men det är inget kul när jag känner mig tvungen att ha foundation eller BB-cream för att hyn är så full med röda finnar. Är det nåt jag avskyr så är det finnar och jag vill faktiskt inte gå ut såhär osminkad. Vilket känns himla tråkigt. I vanliga fall är jag osminkad hur ofta som helst, men nu går det bara inte. Jag vägrar.
söndag 3 februari 2013
Polka dots
Så här såg jag ut igår kväll när vi hade middag hos oss. Klänningen är mitt nya (och första!) Traderafynd och kraghalsbandet kommer ifrån Ica, av alla ställen.
Det var himla mysigt att ha middag med Daniels syskon med respektive. De är ju liksom nästan sådär kanske lite mina syskon också nu och det är ju faktiskt ganska häftigt.
Det var himla mysigt att ha middag med Daniels syskon med respektive. De är ju liksom nästan sådär kanske lite mina syskon också nu och det är ju faktiskt ganska häftigt.
En så länge har du verkligen visat dig från din bästa sida februari, jag hoppas det fortsätter såhär
Idag sken solen som aldrig förr och när den gör den känner jag att jag bara måste gå ut. Så jag och Daniel tog med Blixten upp till gamla vattentornet. Där låg det en massa hus förr, ett helt kvarter var det, men allt är rivet nu och det är skog och gräs överallt så det är perfekt att springa runt om en är en liten hund.
Jag var peppad för det var soligt och liksom varmt i solen. Det kändes som att våren är på väg, sakta men säkert. Jag bar solglasögon och det kändes verkligen lovande.
Blixten sprang mest och lekte med en boll vi hade med oss.
Jag var peppad för det var soligt och liksom varmt i solen. Det kändes som att våren är på väg, sakta men säkert. Jag bar solglasögon och det kändes verkligen lovande.
Blixten sprang mest och lekte med en boll vi hade med oss.
Sköna söndag
Idag är det söndag och jag tillbringar dagen (klädd i Darth Vader) med att titta på Trinny och Susannah stylar om Sverige och äta rester ifrån gårkvällens middag.
lördag 2 februari 2013
Nytt år, ny kalender
En av de bästa grejerna med att det är nytt år (en bra bit in på det) är jag att får köpa en ny kalender och planera in det nya året.
De senaste tre, fyra åren har jag haft små, röda Moleskin-kalendrar. Jag har tyckt de var både himla fina och praktiska. Men av någon anledning blev det inte så i år. Jag ville ha en almanacka på direkten och inte beställa en online och sedan gå och vänta i ett par dagar. Jag ville ha en direkt i december nån gång, så jag kunde börja planera januari.
I år blev det en helt vanlig dagbokskalender från typ Ica. Inget speciellt alls med den. Inte särskilt fin eller tjusig, som vissa kalendrar är. Bara himla praktisk. Den är i A5-storlek och därmed lite större än de jag haft tidigare år. Igen, himla praktiskt med stor yta och mycket att skriva på.
Jag älskar att planera och få ordning på livet. Jag vill att allt ska vara inplanerat så jag slipper onödig stress och obehagliga överraskningar. Jag tycker om att styra upp och få lite mer koll på framtiden. Och så tycker jag om att bläddra tillbaka i den och se vad jag har gjort. Och minnas. Och slå bort tankarna som säger att jag aldrig gör någonting. För om jag tittar i min kalender kan jag se att jag faktiskt har en hel del för mig.
De senaste tre, fyra åren har jag haft små, röda Moleskin-kalendrar. Jag har tyckt de var både himla fina och praktiska. Men av någon anledning blev det inte så i år. Jag ville ha en almanacka på direkten och inte beställa en online och sedan gå och vänta i ett par dagar. Jag ville ha en direkt i december nån gång, så jag kunde börja planera januari.
I år blev det en helt vanlig dagbokskalender från typ Ica. Inget speciellt alls med den. Inte särskilt fin eller tjusig, som vissa kalendrar är. Bara himla praktisk. Den är i A5-storlek och därmed lite större än de jag haft tidigare år. Igen, himla praktiskt med stor yta och mycket att skriva på.
Jag älskar att planera och få ordning på livet. Jag vill att allt ska vara inplanerat så jag slipper onödig stress och obehagliga överraskningar. Jag tycker om att styra upp och få lite mer koll på framtiden. Och så tycker jag om att bläddra tillbaka i den och se vad jag har gjort. Och minnas. Och slå bort tankarna som säger att jag aldrig gör någonting. För om jag tittar i min kalender kan jag se att jag faktiskt har en hel del för mig.
fredag 1 februari 2013
Svart och vitt och prickar
För en vecka sedan vann jag en auktion på Tradera och blev ny ägare till en tjusig klänning. Säljaren var Angeliqa och jag är himla glad att hon ville bli av med några av sina klänningar.
Jag tycker den här prickiga skapelsen är ungefär hur fin som helst och imorgon blir nog första gången jag använder den. Tror jag. Nu har jag väntat en vecka och jag vill ju helst använda nya kläder direkt. Vänta är jobbigt tycker jag. Men jag ville att den här klänningen skulle bäras för första gången vid ett lite mer speciellt tillfälle än en vanlig tisdag. Och så blir det.
Jag tycker den här prickiga skapelsen är ungefär hur fin som helst och imorgon blir nog första gången jag använder den. Tror jag. Nu har jag väntat en vecka och jag vill ju helst använda nya kläder direkt. Vänta är jobbigt tycker jag. Men jag ville att den här klänningen skulle bäras för första gången vid ett lite mer speciellt tillfälle än en vanlig tisdag. Och så blir det.
I'm all out of faith, this is how I feel. I'm cold and I am shamed lying naked on the floor
När jag tittade på senaste Glee-avsnittet påmindes jag om hur fantastiskt bra den här låten är (som om jag behöver påminnas...):
Torn med Natalie Imbruglia lyssnade jag på konstant på det sena 1990-talet. Typ 97-99 så lyssnade jag på den säkert ett par gånger per dag. Jag hade den både på singel och jag hade hela albumet. Som jag delade med min pappa. Eller det var väl han som köpte den och jag som snodde den. Jag tyckte den var den bästa låten jag nånsin hört. Det tycker jag nästan fortfarande. Den skulle helt klart kvala in på min topp 5 bästa låtarna nånsin.
Och videon! Videon är ju svinsnygg. När den här låten släpptes tittade jag svinmycket på Mtv och Ztv. (På den tiden visades det nästan bara musik på de kanalerna.) Jag låg klistrad i soffan och väntade på att den Torn skulle spelas. De riktigt populära låtarna spelades nån gång i timmen så det var bara att vänta. Det var den enda sättet att höra min favoritlåt. Innan jag köpte skivan. Det var hårda tider. Det gick inte att bara ladda ner den eller lyssna på Spotify. Vad bra vi har det nu ändå.
Välkommen februari
Jippi och hurra, idag är det den första februari vilket betyder en månad närmare vår. Och det är ju faktiskt en mycket bra grej. Jag älskar vintern, men den här mellantiden mellan vinter och vår är värdekass tycker jag. Ena dagen plusgrader och nästa en massa minus. Smält snö som blir is som bli snö igen. Det går inte att cykla för det är isspår på hela vägarna. Då tar jag hellre riktig vår. Jag vill använda min tunna mockajacka och tuggummirosa Converse. Mintgrön sjal och inga tjocka tumvantar. Jag vill kunna ta långpromenader utan att vara rädd för att halka på vägen. Och kanske bryta lårbenshalsen. Eller i vart fall tycka är himla skämmigt. Jag vill kunna börja sitta ute på balkongen och dricka kaffe och låta vårsolen värma mitt ansikte.
Februari kommer nog bli en bra månad. Den innehåller både fettisdagen och alla hjärtans dag (det gör den ju varje år). Jag gillar alla tillfällen som jag får fira lite extra på, så jag tackar och tar emot. Vissa månader innehåller väldigt så sådana där dagar, så jag uppskattar månader som gör det.
Februari är också månaden som jag ska börja plugga. Nästa vecka ska jag sitta i skolbänken igen och det kommer nog att bli väldigt roligt. Förhoppningsvis kommer det att leda till jobb också, så jag får jobba lite (mycket!). Det skulle sitta väldigt fint. Jag har redan beställt den första kurslitteraturen, men den har inte kommit än. Synd, för jag ville gärna har börjat läst boken innan skolan börjar. Jag gillar att vara förberedd. Det känns bättre då.
Februari börjar himla bra, för redan ikväll ska jag, Daniel och Blixten hem till min pappa på middag. Och imorgon ska vi ha middag hemma hos oss.
Februari kommer nog bli en bra månad. Den innehåller både fettisdagen och alla hjärtans dag (det gör den ju varje år). Jag gillar alla tillfällen som jag får fira lite extra på, så jag tackar och tar emot. Vissa månader innehåller väldigt så sådana där dagar, så jag uppskattar månader som gör det.
Februari är också månaden som jag ska börja plugga. Nästa vecka ska jag sitta i skolbänken igen och det kommer nog att bli väldigt roligt. Förhoppningsvis kommer det att leda till jobb också, så jag får jobba lite (mycket!). Det skulle sitta väldigt fint. Jag har redan beställt den första kurslitteraturen, men den har inte kommit än. Synd, för jag ville gärna har börjat läst boken innan skolan börjar. Jag gillar att vara förberedd. Det känns bättre då.
Februari börjar himla bra, för redan ikväll ska jag, Daniel och Blixten hem till min pappa på middag. Och imorgon ska vi ha middag hemma hos oss.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)