Jag hänger på Domus, så jag får se dig

Blixten har svårt att koncentrera sig på kameran. Och jag har en scarf i håret. Vem tror jag att jag är? Nån form av hippie? Och fransar har jag också. På tröjan. Samtidigt som scarfen. Herre min påve.

Kiss the Girl

Jag såg precis senaste Cougar Town (grymt avsnitt förövrigt, Scrubs-reunion och allt!). Där sjöng The Worthless Peons den klassiska Disney och The Little Mermaid-låten Kiss the Girl. I den svenska versionen av Lilla Sjöjungfrun så heter ju låten Ta en kyss. Jag har aldrig tänkt på det innan, men det är ett ganska hemskt namn/fras. Inte för att Disney-filmer är kända för att vara jämställda eller så, men varför göra det ännu värre i den svenska versionen? Ta en kyss, liksom. Stjäl den från henne, det spelar ingen roll om hon vill. Ta den bara. På na.



En annan sak som slog mig den här morgonen (ja, många saker har slagit mig) är att tusan så bra alla de gamla Disney-låtarna är. De sitter liksom fast långt in i mitt huvud och jag bara måste sjunga med och dansa. För att jag lyssnade så mycket på dem när jag var liten. Och tittade på filmerna.

Tvär blåsa

När en är som jag och inte har något fast jobb, utan pluggar och håller på, så måste en antagligen söka sommarjobb. Det håller jag på med just nu (och har gjort ett tag). Ett ställe jag sökt på är en metallindustri (big surprise!) och där måste en gå på en hälsokontroll innan en kan få jobb. För att kolla synen och hörseln och så vidare samt att en inte tar droger eller nåt sånt. Jag var på en sådan idag. Hälsokontroll alltså. För i år måste alla som möjligtvis kommer erbjudas jobb gå på en kontroll. Jag har alltså inte blivit erbjuden jobb. Men jag kan kanske, möjligtvis bli det. Nån gång. Så jag gick i alla fall på kontroll. Där var jag tvungen att göra ett urinprov. För att se att jag inte knarkat. Urinprov är min svaghet i livet. En av dem. Jag kan inte kissa på beställning. Jag har en nervös blåsa som bara stänger av. Den krymper ihop och vägrar kissa. Och det hände såklart idag. Jag satt en kvart och försökte kissa. Sedan knackade sköterskan på dörren och frågade hur det gick. Dåligt, blev svaret. Hon var dock himla snäll och gav mig kaffe och en chans att bli kissnödigt. Jag kaffefikade en kvart och försökte verkligen bli superkissnödig. Jag tyckte att jag blev det. Så jag gick in på toan och försökte igen. Det kom inget. Men jag kände mig verkligen nödig. Men det kom inget. Det gick en kvart till. Sköterskan försökte hålla modet uppe och sade att jag kunde gå hem. Och bli kissnödig. Och  komma tillbaka senare. Så det gjorde jag. Gick hem. Drack massa vatten. Drack mer vatten. Blev kissnödig. Tänkte gå på toa. Kom på att jag måste hålla mig. Höll mig. Gick tillbaka. Och megakissade i den där jäkla koppen. En halv dag tog hälsoundersökningen. För att jag inte kunde kissa. Men himlars så bra det kändes när det var gjort.

The Girl with the Dragon Tattoo

Häromdagen såg jag den amerikanska versionen av Män som hatar kvinnor, det vill säga The Girl with the Dragon Tattoo.  Den har jag velat sett sedan premiären i december, så det är ju kul att jag kom till skott. Bara ett par månader senare. Men den var ganska bra i alla fall. Snygg och så där. Mycket svenska miljöer, vilket ju är lite knasigt, men himla roligt. Jag har alltid varit intresserad av hur Sverige och svenskarna porträtteras i amerikansk media. Att se James Bond stå med en Icakasse i bakgrunden blir ju lite fel på nåt sätt. Men som sagt, ganska kul.
Jag tycker att svenska versionen är bättre, men det är kanske för att jag såg den först, vem vet. Det var konstigt att vissa av skådisarna bröt på svenska i Dragon Tattoo och att Salander sa "Hej hej" när hon kom in i ett rum, men resten av tiden pratade de engelska. Stellan Skarsgård som liksom är svensk, hade däremot noll brytning. Han pratade amerikansk engelska, vilket igen ju är lite konstigt. Vissa bryter och andra inte. Salander hade massa brytning, jag vet inte var hon skulle komma ifrån. Filmen utspelas i Sverige, men amerikaner gör rollerna. Men inte alla, vissa var svenska. Jag blev lätt förvirrad.
Vad gäller rollerna så saknade jag Peter Haber som Martin Vanger. Han gjorde den rollen himla bra och kan se så himla obehaglig och ond ut.
Vad förvirrat det här blev, men i alla fall, bra film. Även fast de ändrat vissa saker.

Hej, planeter!

Jupiter och Venus, va? Bra tjusiga är dom i kvällshimmelen. Även om drömmen är att de skulle vara större såklart. Större än månen. Det är ju the dream. Jättestora himlakroppar som är nära jorden. Som aldrig krockar såklart. Men är väldigt vackra att se på.

Puppy dogs

Det gick vilt till idag när Blixten hade playdate med Juno. Minst sagt. De var inte stilla i många sekunder. Mest sprang de runt, runt, runt. I superspeed. 

Vädret var dövarmt och det var himla passande promenadväder. Vi gick en liten skogsväg för att hundarna verkligen skulle kunna få springa och leka fritt. Det gjorde de.  Det tog ungefär tio minuter att gå uppför en tjugo meters backe. För Juno och Blixten sprang upp och ner. Fram och tillbaka. Exakt hela tiden. Men söta var de.

Det var första gången jag träffade lilla Juno och hon var söt som socker. Hon ser ut som en liten räv, som liksom hör hemma i skogen.

Hussarna och mattarna var glada och ibland lite nervösa. Hundarna springer ju så fort och skogen kan faktiskt vara farlig ibland. Det finns stup och kärr och annat som kan vara både läskigt och farligt om man är en liten valp. 

Men det gick bra, såklart. De höll sig undan alla farligheter. 

De var himla svåra att fota för mest svischade de förbi som små bollar av sudd. 

Sedan gick vi in till oss och fikade. Då blev hundarna lite lugnare. Men bara lite. 

Bra söta är de i alla fall. 

Och nu har Blixten sovit ungefär hela kvällen. Man blir ju trött av att valpbusa.

Matchy Matchy

Idag matchar jag hårfärgen med färgen på tröjan. Blondbeige är grejen. 

En sån där måndag

När klockan var kvart över nio i morse hade jag redan hunnit vakna och duscha och jag och Daniel hade gått ut med hunden och handlat mat på Ica. Ibland är man effektiv alltså. Det känns så himla bra. Dock är det bara pensionärer, förståndshandikappade och småbarnsmammor som handlar på Ica så tidigt på morgonen. Och jag då. Jag vet ju vilken kategori jag tillhör. :(
Nu är klockan 10 och jag äter en försenad frukost bestående av världsagod citronyoghurt. Så himla gott. Älskar citron. Fast frukosten består inte av bara det såklart. Jag äter mackor och dricker kaffe också. Man kan ju inte leva på yoghurt.
Idag kommer bli en helmysig dag, vi har nämligen bokat en playdate till Blixten. Våra vänner Björn och Maja har skaffat en liten hundvalp, och det tycker ju vi är alldeles utmärkt. Så idag ska Blixten och hon få träffas och leka. Förbered er på en hel massa valpbilder senare. Jag kommer ha kameran i högsta hugget hela dagen.

Ett mycket svamligt inlägg

Idag har jag varit på årsmöte med Vänsterpartiet i många timmar. Jag har druckit massor av koppar kaffe och ätit mycket fika (dock inte munkar, den fikade jag hemma för ett par dar sen). Nu är jag ännu mer peppad för politiken och superpeppad för våren, då vädret idag är underbart. Tyvärr måste jag sitta inne och plugga hela eftermiddagen, men det är ju egentligen ganska roligt det med.
Det har varit mycket fika den här helgen. Igår var jag på kalas hos min farmor. Där bjöds det på godaste hallontårtan. Egentligen borde man äta tårta oftare, inte bara vid kalas och så vidare, utan mer på alldagligare tillfällen också. Tårta är himla fantastiskt.

Övrig info: Idag tappade jag en leverfläck. Den liksom föll av min kropp. Den hade skrumpnat ihop och dött. Det var konstigt och jag kände att jag ville skriva det. Slut på info.

På köksfronten en hel del nytt

Mitt köksbord är alldeles fantastiskt stökigt, men det bryr jag mig inte riktigt om. Det blir så när jag pluggar och vill ha alla böcker och papper och anteckningar inom räckhåll. Men det jag ville visa var två köksnyheter hemma hos mig. Nämligen min nya bordsduk och de nya köksstolarna. Bordsduken är fin och och blommig och vårig och väldigt färgglad. Det gör mig glad. Annars är mitt kök ganska grått med gråa luckor och grå tapeter. Så färg kan behövas. Extra plus för att duken döljer ett ganska fult bord. Stolarna är också nya, de köpte jag igår. Eller alltså, nya och nya, de är ju loppis såklart. Men det viktigaste med dem är att de är stadiga och man kan sitta på dem utan att vara rädd för att ramla. Det är mig fantastiskt glad. De stolarna som stod där innan var himla snygga. De hade jag fått av min mormor och morfar som i sån tur haft de i typ 40 år. Så de hade blivit suttna på en hel del. De var rangliga och vingliga och benen så att säga gled isär när någon över 30 kilo satt på dem. Både jag och de flesta jag känner väger en bit över 30, så de var ett ständigt problem. De nya är så stadiga så, och man behöver inte vara rädd att ett ben ska trilla av när man drar ut dem, eller att de ska kollapsa när man sätter sig. Det känns verkligen så himla skönt.

En middag

Igår var vi alltså på middag hemma hos Daniels föräldrar med hans syskon. Vi fick himla god mat och himla trevligt sällskap.

Här är nästan hela gänget! 

Blixten var ju givetvis med och han blir ganska ofta center of attention. Det är då han trivs. När han får uppmärksamhet. 

Jag kom inte med på så många bilder direkt, men jag fick en bild på min kjol. Den var prickig. (Och det är den ju fortfarande)

Hundlek pågår. 

Kvällen slutade med att vi kollade på Big Brother. Bästa underhållningen!  Hannah är den man älskar att hata.

Marsfredag

Igår var jag, Daniel och Blixten hemma hos Daniels föräldrar på middag. Innan vi gick till dem gick vi en prommis med Blixten. Vi gick i en "skog" jag aldrig varit i innan. Jag älskar det faktum att det finns sådana skogsområden kvar. Som jag inte varit i alltså. Jag har ju haft ganska många år på mig att utforska den här staden.
Jag såg ut som en påpälsad liten skogsbäver där i skogen. Men vad gör det? Det var ett sådant där lite kallt, men ändå plusgrader-väder.
Idag är det lördag och jag ska med min mamma till Öppen Hand, som är en superbra loppis. Jag hoppas jag hittar massor av fynd!

Perfect Pink

 Jag har köpt ett nytt läppstift! Det händer sjukt sällan, men det här var så fint att jag bara var tvungen att ha det. Det kommer från Isadora och är ett Jelly Kiss-stift. Ballerina heter färgen och den är ganska så fantastisk. Färgen är ganska pastellig och inte särskilt stark. Det är liksom inte neonrosa vi snackar om. Det är en mild, fin rosa. Ballerinarosa helt enkelt. Det luktar alldeles förtjusande gott och är mjukt som ett läppbalsam, inte alls torrt som vissa läppstift kan vara. Den här färgen kommer att sitta på mina läppar hela helgen, det kan jag lova.

So 90's

Igår klädde jag mig i 90-tals liknande kläder. Jag älskar 90-talket, så det är ju inte så himla konstigt. Blommig väst, tröja med peacemärke och prickig kjol. Allt löst sittande på kroppen. Det enda som skulle gjort det hela ännu lite mer 90-tal vore ju om kjolen varit lång eller vadlång. Och jag gått runt med en ryggsäck hela dagen.

Allt jag gillar!

Jag har skaffat mig ett sådant där Pinterest-konto. Det är sådant jag gör när jag borde plugga. Men det är ju så himla roligt att hitta bilder jag inspireras av, bilder som är vackra eller tjusiga eller söta och sätta upp dem på min pinboard. Än så länge har jag inte pinnat så många bilder, men det är alldeles beroendeframkallande. Mest gillar jag saker som glittrar. Och söta djur. Och god mat!

Här finns jag på Pinterest.

Lavendel

Igår kväll målade jag naglarna i en dammig, grålila pastellnyans. Himla fint och vårigt. Pasteller är så snälla färger. De är fina, men går inte mycket liv av sig. De är liksom inga färger jag stör mig på. Ibland kan jag måla naglarna i en skrikig färg och sedan tröttna nån timme senare. Men inte med ljusa pastellfärger. Den här lila nyansen är så mild och vänlig. En mjölkig lila, som blåbär i en skål med mjölk en varm sommardag. En himla trevlig färg alltså.
Den kommer från Depend, men det ser ni ju.

Everyone needs looking after

Ibland sitter man och skriver på en inlämning till kursen man går och det är bara så himla svårt att koncentrera sig på skrivandet och att ens hitta inspiration att skriva något. En sådan dag är det idag.

8 mars

Idag är det Internationella kvinnodagen och alla som säger "Grattis alla härliga kvinnor därute!" alternativt "Varför finns det ingen mansdag, så ojämställt?!" förtjänar spöstraff.

Vet man inte vad feminism är kan man googla eller wikipedia eller, om man är sån, läsa Niotillfems idiotenkla lilla guide.

Torsdag och tapettankar

Idag är det torsdag morgon och vädret är alldeles grått, men vad gör det? I mitt huvud är det mönster som gäller. Jag går nämligen i tapettankar. I princip hela min lägenhet är vit. Det är vita väggar överallt, förutom i köket där det är grått. I förra lägenheten jag bodde var det också vita väggar. Nu har jag liksom tröttnat. Det känns inte "vitt och fräscht" längre, utan det känns som mentalsjukhusvitt. Ingenting för störa patienterna liksom. Så känns det. Och det känns tråkigt. Jag vill blir lite störd. Ha lite färg eller mönster (eller både och!) på väggarna. Men det är så otroligt svårt att veta vad man ska välja. Ska jag välja en dyr tapet eller en billig? Ska det vara massor av mönster eller bara lite? Ska det vara en stark färg eller neutral? Tapeten kommer ju att sitta uppe ganska länge och vi som bor i lägenheten ska ju leva med den, så vi måste ju gilla den. Men jag vill inte vara för feg och sedan ångra mig. Tröttnar vi kan vi ju alltid måla över den.


(Tapeterna kommer från Holmgrens och Rusta)

Mycket mönster ska det vara

I förmiddags var jag nere på stan och utförde lite shopping. Jag har blivit otroligt sugen på inredning och färg, jag är inte alls nöjd med lägenheten som den ser ut just nu. Jag vill ha det glatt och en massa färg och vårstämning. Så jag köpte mig en duk. Med blommor på och ganska mycket färg. Himla trevligt. Den kommer nog göra sig bra på mitt köksbord. Mitt kök är alldeles för grått i nuläget. 

Classic Breakfast

Två slarviga ostmackor med tomat är en riktigt klassisk frukost för mig. Hade jag kokat ett ägg till hade det varit alldeles perfekt. Men jag hade inga ägg hemma. Men kaffe och Proviva hade jag. Så det fick jag till min frukost. Någon form av fruktig dryck är mycket viktigt till frukost för mig. Jag har alltid druckit juice till min frukost. Att dricka mjölk eller vatten till frukost är en hemsk tanke.

Hjärtat stannar varje gång

När man har hund. Då måste man ju gå ut med honom på kvällen. När det är mörkt. Och alldeles tyst och stilla, för man bor i en liten stad. Och så går man förbi ett skogsparti, eller kanske en stor gräsmatta där man liksom inte ser över till andra sidan. Och så stannar hunden. Och gnyr och morrpiper. Drar i kopplet och vill inte alls gå åt det hållet. Då vet man att han ser nåt som man själv inte ser. Och att båda kommer antagligen bli mördade av en förrymd galning eller kanske ett monster, en alien eller ett vilt djur allra minst. Den känslan alltså. Hjärtat stannar varje gång.

Oh, la la!

Jag idag. Randig som oftast. Vet inte om jag kanske blev inspirerad av Hugo och Paris. Det är mycket möjligt. Jag brukar bli ytterst inspirerad av filmer. Det är bästa inspirationskällan någonsin.

Hugo

Idag såg jag en film. Ja, på förmiddagen, kan ni tänka er. Det var till och med fint väder ute. Vilken skam, va. Men det var en jättefin film, nämligen Hugo. Den utspelar sig i Paris, precis emellan världskrigen. Men det vet de såklart inte. De tror ju att The Great War är över och det kommer aldrig bli krig igen. Men i alla fall. Paris i filmen är exakt sådär romantiskt skimrigt som man vill att Paris ska vara.

Hugo, alltså huvudpersonen, är en grabb som bor på en tågstation. Människor som arbetar på stationen på olika sätt har de andra rollerna. Bland annat finns det ett stationsbefäl som har en himla härlig hund (det är de två som tar ett bad ihop på bilden under). De försöker fånga Hugo, för att lämna honom till ett barnhem. Hugo är nämligen föräldralös. Det enda han har kvar efter sin pappa är någon form av mekanisk robot. Den har han länge försökt laga. Han träffar en kompis och de två försöker lösa mysteriet med vad hans automaton (alltså, den där roboten) har gemensamt med hennes gudfar.

Det är många härliga hundar med i filmen, vilket jag uppskatta väldigt mycket. Hundar är ju liksom bäst! Den här filmen är helt klart barnanpassad och jag kan tänka mig att även de gillar hundarna. Och stationsbefälet. Han har en ramlahumor som antagligen kidsen gillar. 

Filmen har en himla söt och lite magisk känsla, fast det är liksom ingen magi med. Vissa scener är hur mysiga som helst och gör att jag tänker, gud, så mysigt det skulle varit att levt på 30-talet.