Idag för ett år sedan

Den femte mars förra året hade jag knallrött hår. Alldeles lysande rött var det och jag tyckte jag var supersnygg och kände mig som Ariel. Men jag trivs ändå bäst som jag är nu, blond. När jag var rödhårig var jag tvungen att färga hela, hela tiden. Det var urjobbigt. Och utväxten blev döful. Det är som blondin jag trivs allra, allra bäst.

Den femte mars 2011 så bakade jag också. Kokoskakor. Så himla urgott. Jag minns dem fortfarande. Det är den enda gången jag gjort den typ av kakor. De var alldeles saftiga och hade precis lagom mycket kokossmak (det vill säga jättemycket!).

Femte mars förra året bodde jag i Malmö såklart och det var en lördag och jag var på H&M med två grabbar och provade glasögon. Nu bor ingen av oss kvar i Skåne. Men vad snygga vi skulle vara om vi alla hade samma glajjor.
Jag önskar att man kunde byta hårfärg bara sådär, utan att krångla med färg och utväxt och sånt. Då skulle jag vara rödhårig och blond varannan dag. Det skulle vara helt perfekt.

Ett år sedan alltså. Tiden går så fort och så långsamt samtidigt.

Saker som är bra med att ha hund, del 3

Jag behöver aldrig känna mig ensam.
För jag har en liten lirare som vill vara med hela tiden. Till exempel så älskar han att sova på eller vid mig. När jag läser eller pluggar eller tittar på O.C.  Fast egentligen går vilken serie som helst bra, han är inte så petig. Bara han får vara nära, nära så är han nöjd.

Weather girl

Jag är himla förtjust i väder. Av olika slag. Jag gillar när det är olika typer av väder. Jag gillar regn och snö och sol och åska och jag gillar allt däremellan. Jag gillar förändringarna. I somras när det åskade och blixtrade och hade sig en hel natt (när jag var vaken och jobbade) tyckte jag det var både läskigt och ganska så underbart. Vilt väder är häftigt. Och obehagligt. På samma gång.

De senaste dagarna har vädret inte varit särskilt vilt. Men det har varit fint ändå. Igår var det superdimmigt och jag tänkte genast på Sherlock Holmes och Baskervilles hund och dimmiga hedar. Dimma är detektivväder i min bok.



Idag var det helt annorlunda väder. Jag vaknade upp i ett Winter Wonderland. Frost låg över hela världen, solen sken och himmelen var klarblå. Träden såg ut som träd från någon vacker saga.

Det är därför jag älskar väder. För att det kan förändra världen över en natt.

Jag och lill-korven

Såhär såg jag och Blixten ut igår morse. Då var vi glada över att det var lördag. Nu är det söndagskväll och helgen är slut. Vi har precis sett Big Brother och fascinerats åt alla galningar så finns i det huset. Det finns ingen deltagare jag riktigt gillar, men många jag älskar att hata. Idag var också dagen då mina balkongmöbler fick komma ner från vinden och se dagens ljus igen. Det var jättevarmt och härligt att sitta ute på balkongen i solen. Men man får inte sitta för länge, då kan man bli förkyld. Så tänker jag. Better safe than sorry, liksom.

Carnage

Igår såg jag filmen Carnage av Roman Polanski. Först var jag inte så peppad på den, då jag trodde att det skulle vara ett tragiskt drama av något slag. Men det var det inte alls. Det var ett ganska komiskt drama. Nancy och Alan åker hem till Penelope och Michael för att prata om det som skett mellan deras 11-åriga söner. Föräldraparen känner inte varandra sedan tidigare. Nancys och Alans son har slagit till Penelopes och Michaels son med en pinne. I ansiktet. Så att han tappade två tänder. Detta måste givetvis redas ut. Vems fel var det? Vem av pojkarna är offret och vem är förövaren? Hur ska de bli sams igen? Och så vidare. Hela filmen utspelar sig i Penelopes och Michaels vardagsrum, under en eftermiddag. Och det liksom urartar. Nancy och Alan vill bara vara kvar en kort stund, men av olika anledningar kommer de aldrig iväg. Det finns ju så himla mycket att prata om. Så himla mycket att säga.
Jag hade visserligen noll förväntningar på filmen, men jag tyckte den var superbra. Kate Winslet och John C. Reilly är sedan länge två favoriter hos mig, men alla skådespelare i filmen är ganska fantastiska. Det är så skönt att se en sådan här film någon gång ibland. Annars är det så himla mycket action och storfilmer och de måste hända så mycket hela tiden. I Carnage händer ungefär inget. Men samtidigt precis allt.
Det är också med en bra sidostory med ett marsvin i filmen.

Kate Winslet som Nancy.

John C. Reilly och Jodie Foster som Michael och Penelope. 

Christoph Waltz som Alan och så Nancy igen. 

Tre av fyra skådespelare är Oscarsbelönade och den fjärde (John C. Reilly) har varit nominerad. Helt okej skådespelarensemble om man säger så.

Klorofyll, eller kanske smaragd?

Igår hade jag gröna naglar, och det har jag idag med. På tal om gröna nagellack, så har jag en hel del lack i den nyansen. Olika nyanser av grönt är helt klart favvis hos mig. 
Från vänster till höger är det:
Envy Me från H&M, Electric Green från Mavala, No Mambo Jambo från H&M, Vintage Mint från Isadora, ett murrigt grönt och ett knallgrönt från Viva La Diva som inte har några namn tror jag och sist är det Marcus från Make Up Store.

Kanintröja på en lördag

Idag lunchade jag med min mamma, hjälpte henne lite med hennes plugg samt gick en långpromenad med henne och hundarna. I skogen såklart. I vårsolen. Ganska så härligt. Kaninblusen har suttit på min kropp, tillsammans med ett par jeans. Som synes. Naglarna är i en nyans av grönt och håret är uppsatt i någon form av hästsvans. Det kräves massor av hårnålar och sprej för att det skulle lyckas. Men lyckas gjorde det. Jag ger inte upp i första taget. 

Inredningstips: Ha en massa sladdar liggande i lägenheten. Både snyggt och praktiskt!

Armadillo + triceratops = sant

Jag drömmer alltid de konstigaste och obehagligaste och knäppaste drömmarna. Jag vet vad som pågår i mitt huvud på natten. Nåt sjukt måste det vara. Inatt drömde jag att jag blev jagad av en galen armadillo (bältdjur på svenska?!). Men den var stor som en dinosaurie. Typ en blandning av en armadillo och en triceratops. Skitläskig. Och skitarg. Den sprang bisarrt fort och så kunde jag inte skada den, för den hade ju värsta pansarryggen. Hur kom mitt huvud på detta?!
Det är ju inte så att jag umgicks med ett bältdjur igår och sedan vill min hjärna processa det genom att drömma om det. Jag har nog aldrig i hela mitt liv sett en bälta. Men jag kan verkligen tänka mig att de har en ond sida. Jag menar, kolla bilden. Den ser ju lömsk ut. Plus att den har små T-Rex-armar. Det är ett mycket mysko djur.

Nya kläder på galgar

Jag är fullständigt förtjust i alla plaggen jag köpte i veckan. Jag känner att de, var för sig, kommer att bli en bra tillgång i min garderob. De var liksom kläder som jag saknat. En "varje-dags-klänning" med bra passform, en söt blus med liten krage och en kjol som är mjuk i midjan och passar till precis allt.
Plaggen må se lite skrynkliga ut på galgarna men det är för att de redan är använda. Jag använder alltid nya plagg direkt. Det har jag alltid gjort. Jag kan inte vänta.

Randigt och prickigt blir fint ihop

 Den här t-shirten är en av mina favoriter och jag använder den nästan hela tiden. Kjolen är ju ny och jag känner att den också kommer att bli en favorit. Egentligen borde jag bara klä mig i mina absoluta favoritkläder. De är inte jättemånga, så det blir inte så stor variation, men jag skulle i alla fall trivas hela tiden. Jag tror jag ska börja med det.

En fredag sådär

Idag blev det en skogspromenad igen. Det blir det nästan varje dag. Men idag gick vi inte så jättelångt. Blixten springer galet fort och jag blir nästan lite orolig. Att han ska springa ifrån mig. Men precis innan han kommer utan synhåll så stannar han, vänder sig om och tittar så att jag hänger med. Min lilla sötis.
Nu vill jag faktiskt påstå att våren är här. Så härligt! Jag har börjat med vårjacka och det är inte kallt alls. Blixten får gå utan sin jacka och han fryser ingenting. Det är så skönt att det finns värme i luften.

 Orolig matte.

 Hund som älskar att springa fort, fort, fort och runt, runt runt i skogen.

I am a weapon of massive consumption, But it's not my fault it's how I'm programmed to function

Lite såhär såg det ut i veckan när jag inne på H&M och provade kläder. Förr var jag alltid en person som aldrig någonsin provade kläder. Jag tog en storlek som såg bra ut och gick till kassan direkt. Detta ledde till att jag hade en garderob full av konstiga storlekar (mycket var alldeles för stort, för jag chansade på större hellre än mindre), knepiga skärningar och färger som verkligen inte passade mig. Kläderna såg snygga ut på galgen, men inte på mig. Så höll det på i några år. Det tog lång tid innan jag lärde mig. Men nu är jag där. Nu tar jag in en hel hög med plagg in i provrummet. Och olika storlekar av samma plagg. Det här med storlekar är ju sjukt, förövrigt. Vissa plagg har jag S i och i andra plagg har jag typ 42. Det känns ju liksom inte rätt någonstans. Men i vart fall, det är därför jag måste prova. Och prova gör jag. 

Den första klänningen, den blåa med små prickar och en söt krage satt inget bra alls. Det kanske inte syns så mycket, men jag hade alldeles för stora bröst för den klänningen. Och stjärt. Den randiga gillade jag jättemycket och den fick ju följa med hem också. Den svarta kjolen med vita prickar älskade jag. Den köpte jag också, och den har jag på mig idag faktiskt. Den ljusa tröjan med fåglar var det inga större fel på, men den var ganska tunn. Så den fick stanna kvar på affären. Och tröjan med krage och små kaniner fick genast följa med mig hem och bo i min garderob. 

Tänk så duktig jag är som börjat prova saker. Annars hade jag köpt allt, och sedan varit missnöjd när jag kom hem.

Förövrigt så provade jag även ett par jeansshorts. De kunde jag inte ha alls. Alltså, jag kom inte i dem. De var alldeles för små. I största storleken. Det är ju inte okej. Hur jäkla pinnsmal måste man vara för att passa i de jeansshortsen? Inte får man ha höfter eller rumpa i alla fall, då är det kört. 

Tacka vet jag kjol och klänning, som min stora rumpa passar i.

Megapromenad

Idag var jag, Daniel och Blixten ute på en superlång promenad. I flera timmar gick vi och njöt av solen. Så himla härligt. Blixten fick springa av sig rejält och jag och Daniel fick bli riktigt trötta i benen. Halvvägs tog vi en vattenpaus för Blixten hemma hos min pappa (själv tog jag en paus för en Starbar-choklad), sedan orkades resten av vägen hem. Vi handlade mat till middagen på vägen också, så himla bra att kunna göra allt på en gång. Dock mindre bra att jag fick bära den köpta maten, som till stor del bestod av tunga potatisar, i min Kånken resten av vägen hem.

(Jag går ju ofta promenader i skogen och på avskilda vägar. Jag har många gånger tänk den bisarra tanken att jag nog antagligen någon gång kommer att hitta ett lik. En död människa. Jag har tänk denna tanke så ofta genom åren att jag i princip är beredd på det varje gång jag går ut. Det är ju inte alls ovanligt att hundägare som går i skogen hittar undangömda lik som blivit mördade av någon ond person. Eller folk som tagit livet av sig och hänger ifrån någon gren. Det låter ju helt sjukt när jag skriver det, men det är dagens sanning. Jag är alltid redo, liksom. Redo för döden. För att ringa polisen och vara med i lokaltidningen. Så grotesk tanke, egentligen.)

But it doesn't matter cause I'm packing plastic, And that's what makes my life so fucking fantastic

Idag har jag på mig en ny klänning! Den är randig och har en dragkedja bak. Jag matchar med röda läppar. Hade jag en baguette skulle jag gå runt med den i en korg och matcha med den med, för ränder känns himla franskt. Fast jag borde kanske satsa på en basker istället, det är lite lättare att bära en sådan på huvudet än att bära runt på en baguette under armen. Fast en basker kan man ju inte äta. Mat är ju en himla bra accessoar, ifall man bli lite hungrig på eftermiddagen sådär. 

Hej, mars!

Nämen, hej, mars! Kul att du äntligen är här. Dig kan man ju nästan kalla vårmånad. Hoppas du bjuder på mer plusgrader och sol. Det behöver kroppen och själen efter en lång, grå vinter. Internationella kvinnodagen samt våffeldagen bjuder du på varje år, de dagarna gillar jag verkligen, så det gläder mig.

(Bilderna är dock från förra årets april. Inte mars. Så jag får kanske vänta lite längre på blommor och vårvärme.)