Nej, men hej?

 Wow, hej bloggen! 

Det var år sen sist? Men jag överfölls av en brutal lust att blogga. Bloggen blir inne 2022, jag lovar. Trendigt igen. Alla vill blogga och läsa bloggar. Skriva av sig. Långa texter som nästan ingen läser. Men det är fritt. Och fridfullt. 

Jösses, vad skönt det är ett skriva vid en dator. Så trött på lilla mobilen? Borde jag köpa en dator? Det låter dyrt, med tanke på att detta är ett absolut infall, som antagligen inte kommer följas upp på ytterligare tre år eller nåt. Men det är så fint att ha bloggen. Att ha bloggat. Att ha allt samlat. Det finns ju inte samlat på Instagra, trots att jag är jävulskt aktiv där. För där blev ju alltet deletat. Borttaget. Inga minnen, inga bilder, inga texter kvar. Inget kvar. Här finns allt kvar. Trygga, lilla bloggen. Här kan jag gå tillbaka och hitta gamla inlägg. Gamla bilder. Sen 2010. Jag kan inte fatta att jag bloggade så aktivt, så länge. Och läste bloggar så länge? Så många. Sen kom stora bloggdöden. Men, som sagt, bloggar är på väg tillbaka. Liksom furu och pizzavalv. Allt kommer tillbaka. Så tydligen även blogglusten?

Ytterst tveksamt att det håller i sig för mig. Men det är så kul att skriva på ett tangentbord! Gör ju bara det på jobbet i nuläget och då är det kortare dokumentation om patienter. Jag får sällan tillfälle att svamla. Att breda ut mig. Det hör liksom inte hemma där. Vilket i och för sig är helt rätt. Men ändå. Tråkigt. Det hade kunnat bli mycket roligare att skriva i journalen om man fick fladdra ut. Fantisera. Hitta på och kanske överdriva. Roligare. Men kanske inte korrekt. Bäst att hålla sig till bloggen. 

Fel - Ett problem inträffade med din förfrågan

Oj! Hej! Nu var det otroligt länge sen jag skrev här. År sedan, in fact. Men nu har situationen utvecklats till en sådan att bloggen behövs. Igen. Förlåt, bloggen, för att jag glömt dig. Gått vidare. Till Instagram. Men nu behöver jag dig igen. Instagram vill nämligen inte ha mig längre. 

I förrgår hände något som jag aldrig trott skulle hända mig. En sån där grej som man kan höra om, men som aldrig händer en själv. Mitt konto, @kobranhuggertill , blev borttaget från Instagram.
Jag satt i godan ro i min soffa och scrollade. Som en gör. När barnen somnat. Jag lade upp en bild på Instagram. Som blev borttagen lika fort. Utan information om varför. Jag lade upp samma bild igen. Och den försvann den med. Och poff, så var jag utloggad. Helt plötsligt. Naiv som man är, så tänkte jag att nåt måste blivit fel. Jag öppnade appen igen och försökte logga in på mitt konto. Men det gick inte. Jag försökte igen. Det gick inte. Jag ropade på Daniel och bad honom kolla om han kunde hitta mitt konto. Det var borta. Gick inte att hitta. Fanns inte kvar.

Jag fick inget meddelande om varför. Ingen varning innan. Ingen information alls. Det framgår inte på något sätt varför kontot inte finns kvar. När jag försöker logga in står det bara "Fel. Ett problem inträffade med din förfrågan". Klickar jag på "Har du problem att logga in", och försöker få hjälp därifrån, typ "glömt lösenord", så står det bara att det inte finns nåt konto som heter @kobranhuggertill. Och min mejladress finns inte kopplat till något konto. Tydligen. Jag kan heller inte logga in på mitt bloppis-konto eller det privata konto jag har för bilder på barnen. De kontona ligger kvar men jag kan inte logga in där.

Jag har inte fått någon information om att @kobranhuggertill-kontot är inaktiverat, så jag kan inte följa instruktionerna angående inaktiverat konto i Instagrams hjälpcenter. Jag har noll användning av deras himla hjälpcenter, för det finns ingen flik som handlar om att Instagram bara har tagit bort ens konto. Instagram använder inte mejlsupport. Överlag verkar de ha en ganska usel support och noll hjälp för användare. Jag känner mig helt maktlös och hjälplös i detta. Jag blir så himla ledsen. Och arg. Jag har haft mitt konto sen 2012. Jag har mängder med bilder, texter, kommentarer och dm som jag inte vill bli av med för evigt. Det känns så fruktansvärt orättvist. Jag bryter inte mot reglerna. Jag lägger inte upp bilder på samlag, eller vapen, eller knark, eller vad nu reglerna säger. Okej, nån naken skinka kan det ha varit men det har Måns Zelmerlöw också instagrammat, så det kan inte vara så jäkla farligt. Jag skickar inte dick pics eller postar porrbilder. Såna mängder av hemska konton som får vara kvar och så tas mitt bort? OCH JAG KAN INTE GÖRA NÅT ÅT DET?!

Jag kan inte ens "Rapportera ett problem", för det kan man bara göra i appen. Jag vet att det är många som delar och rapporterar och anmäler åt mig och det känns fantastiskt fint. Det värmer verkligen. Jag vet inte om det går att påverka Instagrams beslut. Men jag vet att flera andra drabbats av detta och flera har fått tillbaka sina konton. Efter en tid och efter en kamp. Men det har gått. Jag hoppas att det kommer gå för mig med.

En liten lista om 2017

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Jag har nyttjat hela året till att bada. Jag badade till exempel på min födelsedag i oktober och på annandagen. Aldrig mer ska dåligt väder stoppa mig från att bada. Inte heller brist på badkläder vid det aktuella tillfället ska stoppa mig. Havet är liv. En ångrar aldrig ett dopp! Jag har också varit med i radio och pratat kroppspositivitet. I april träffade jag massa fantastiska människor från Instagram för första gången i köttvärlden. Jag gjorde en polisanmälan angående näthat. Jag firade mitt barns ettårsdag! Och min ettårsdag som mamma! Jag har extremnjutit av vår och sommar. Jag har jobbat på en vårdcentral och tagit venprover hela dagarna, och varit riktigt jäkla bra på det. Sticka barn? Inget problem, hit med ungen bara! Jag som tidigare varit så nervös, nu ba in med nålen, ut med blodet! Jag har även varit på Skansen och vid Astrid Lindgrens hus i Vimmerby. Och jag har klappat alpackor på Öland!!! De var så mjuka och goa!??! Jag har också börjat med en noggrann hudvårdsrutin och hållit ut hela året. Jag smörjer in fejset och donar med syra och ansiktsmasker. Det är så jäkla skönt! Och så har jag ju klippt lugg igen efter några års uppehåll! Så ja, jag har väl gjort lite saker i år som jag aldrig gjort förut.

Har du några nyårslöften?

Jag har typ samma nyårslöften varje år, vilket är ett himla tråkigt svar på frågan, men ändå. Jag lovar mig själv att försöka vara modigare. Att säga ja oftare. Att tro lite mer på mig själv. Att skratta åt mig själv mer. Jag lovar att försöka tänka att det inte är så himla farligt att göra bort sig.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Ja, faktiskt! Precis nu i veckan fick min kompis David barn!! Wohoo!

Vilka länder besökte du?

Inga länder. Förutom Sverige, fast det är ju inte besök dårå, här är jag ju mest alltid. Men jag har rest runt lite inom landet, i alla fall, och det är ju alltid nåt. Jag älskar att resa inom Sverige. Hur fint land är inte detta?!

Vilket datum från år 2017 kommer du alltid att minnas?

Oj, jag tror inte jag minns nåt särskilt datum alls? Det har inte varit en sådant år. Inget datum-specifikt år.

Vad var din största framgång 2017?

Jag fortsatte plugga efter föräldraledighet och fick VG på en liten uppsats som jag skrev ensam fast den egentligen skulle skrivas i par innan sommaren, vilket inte är fy skam. Jag var grym på mitt sommarjobb! Jag blev intervjuad på olika håll, vilket kanske inte direkt är en framgång, men det var himla roligt! Jag är till och med på ett litet, litet hörn på en utställning på ett museum!

Största misstaget?

Never a failure, always a lesson, säger Rihanna och jag är benägen att hålla med. Jag gör sällan stora misstag. (betyder det att jag sällan tar risker?) Men jag tycker det är fint att tänka på misstag som lärdomar istället. Inte hålla på att ångra en massa saker en ändå inte kan ändra på.

Bästa köpet?

Alla bilder, illustrationer, freaking KONSTVERK som jag köpt (självgott nog är de flesta med mig på bilden men vadå, låt en kvinna leva). De berikar verkligen mitt liv och jag går runt och tittar på alla bilder och målningar och ba känner hur jag kommer ha dom i resten av mitt liv och när jag är gammal och skruttig kan jag titta på dom och tänka tillbaka på hur jäkla fint det är att dessa kända konstnärer har målat av mig (ja, jag utgår självklart att alla kommer bli enormt framgångsrika pga de är amazing!). Och! Jag tycker det är en fin tanke att Smulan kommer växa upp i ett hem som är dekorerat med verk på hans mor mer eller mindre avklädd och det är helt normalt och coolt och fint.

Vad spenderade du mest pengar på?

Ett nytt kök! Visserligen dyrt, men alldeles alldeles fantastiskt.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Det faktum att Folke pratar så himla mycket gör mig glad varje dag. Han berättar saker och vi kan ha en konversation (så gott en kan med en toddler). Det är jäkligt fint.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2017?

Jag lyssnar typ aldrig på musik, mvh tråkig person. Men jag pallar inte att ha musik på som bakgrundsljud. Blir helt trött då. Vill för det mesta ha det tyst. MEN! Jag gillar ju att lyssna på podcasts. Och i år har jag upptäckt och hetslyssnat på My Favorite Murder.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag var glad! Men det brukar jag vara.

Vad önskar du att du gjort mer?

Inte funderat så jäkla mycket. Och badat! Ännu mer!

Favoritprogram på TV?

Jag har varit djup nere i true crime-träsket, och tittat på så många serier och dokumentärer och reenactments som möjligt om brott och mord och sånt. En specialgenre som utkristalliserat sig under året är fängelseprogram. Jag har bland annat slukat Lock Up! DET FINNS HUR MÅNGA OLIKA SÄSONGER SOM HELST. Drömmen. Kvinnor i fängelse är bäst, men jag tar alla fängelsedokumentärer jag kan se.

Vad gjorde du på din födelsedag 2017?

Jag fick presenter och frukost på sängen och sen gick jag och badade!! Och sen kommer jag inte ihåg? Nej, men det låter hemskt, men jag åt väl tårta och så men det var inget kalas eller nåt för vårt kök levererades i 400 kartonger den dagen och låg precis överallt i hela huset.

Hur skulle du beskriva din stil år 2017?

Har har försökt att vara lite roligare, lite färggladare och med lite mer mönster. Och jag har gillat kläder med mer vidd och volym än innan. I somras var jag barbent så mycket det bara gick. Jag har varit klädd i ränder som vanligt, men mindre grått och svart än nånsin! 

Jag har gjort den här listan i flera år! Här är 2016, 2015, 2014, 2013, 2012 och 2011. 

Bloody queen

För typ två veckor sen fick jag mens. Igen. Efter mer än två års frånvaro är den tillbaka. Välkommen! 

Typ. 

Mens är jävligt och smärtsamt och obekvämt och opraktiskt men också bra, då det är en signal på att kröppen funkar som den ska. Jag tycker aldrig det kan bli nog med mensprat. Låt oss prata mer om kladdigt blod och livmoderslemhinna. Jag gillar information! 

Jag fick mens när jag var 13. Tretton år och en månad. Precis tonåring. Det kändes spännande att få mens. Viktigt. Men det kändes så himla konstigt och fel också. Ovant och skämmigt. Ingen pratade ju om mens, riktigt. I skolan var det mest snack om vem som fått mens och vem som fortfarande var utan. Och killarna som skrek att det var "Äckligt!".

Jag minns min första vecka med mens nånsin. Jag satt och tittade på tv-serien Sweet Valley High (om tvillingarna, minns ni?) och jag tänkte hela tiden "Jessica är en vuxen kvinna. Hon har mens. Kanske till och med när de spelade in den här scenen. Det är okej att ha mens. Det går att leva med mens. Klarar hon av det, så kanske jag gör det". Liksom för att lugna mig. För att normalisera detta konstiga som skedde. 

Jag tycker alltid vi ska parat mer om mens. Det finns fortfarande så mycket skam kring mens. Så många (män!) som fortfarande skriker att det är "Äckligt!". Liksom fortfarande! Folk som inte vill ligga med nån som mensar?! Det finns så mycket pinsamhet kring detta fullt naturliga blödande. En kan liksom inte rå för't. Det bara blöder och det är inte mycket en kan göra för att stoppa det. Förutom att använda olika typer av skydd då. För att liksom fånga upp det. Så det inte rinner längs ben och gator. (Inte för att det är nåt fel med det heller!) 

Blommig klänning och rödvin

Inte idag och inte igår, men väl i fredags kväll såg jag ut så här. (Och hur najs är det inte att det är så här ljust på kvällen?!!) Den här tjusiga klänningen hade jag på mig när jag var och tittade på när mina gamla klasskompisar tog examen och jag kände mig döfin och det gjorde knappt nåt att det var de och inte jag som tog examen (nästa år är det banne mig min tur!).

Jag har blivit en sån sommarälskare och har fått total dille på blommigt och klänningar och sommarkläder. Jag gick ut i förrådet igår för att plocka in mina sommarkläder och jag blev så himla trött på mig själv för allt var typ svart och enfärgat. Så himla trist. Jag vill vara ett överflöd av blommor och färg! (Känner knappt igen mig själv, men så är det. Jag har förbytts till en sommarperson.)

Den här klänningen älskar jag i alla fall och det finns både kjol och byxor och blus att köpa i samma mönster och jag är dödligt sugen på att köpa dom också!

Sommarlovet har börjat

Jag har lämnat in den sista tentan för terminen och nu är jag ledig och har sommarlov till på måndag, då jag börjar sommarjobba. Och kommer att dö av ansträngningen att jobba dagtid, alltså ej skifttider som jag är van med. Planen för den lediga tiden är att hänga med Smul och leka semester. Tyvärr är det regn och ska enligt prognoserna så vara i en vecka typ, så jag har vädret emot mig. Jag vill åka bort en sväng, så det känns extra semsterigt. Var åker en med en ettåring när det är regn? Ständigt så mycket nytt en ställs inför med det här med barn och föräldraskap.

Onsdag den sista maj, med hemtenta

Bilden nedan är från igår men sammanfattar mitt mood väl även idag. Jag skriver hemtenta. Det är inte särskilt svårt, men det är ett arbete som måste göras och jag har ingen lust att göra något alls just nu, min hjärna är bortkopplad från skolan.

När jag är klar med denna tenta, förhoppningsvis tills på fredag klockan 16.00 (för då är det inlämning), då är jag klar med termin 4 på sjuksköterskeprogrammet! Hurra! Mina originalklassisar, det vill säga de jag började gå med när jag började plugga, tar examen den här veckan. EXAMEN. Wow. Sjukt att tänka att det skulle varit jag, om jag inte varit föräldraledig. På nåt sätt är det skönt att det inte är jag. Jag behöver ett år till på mig att smälta detta.

Blommigt på första maj

Jag har ny, blommig klänning och en hög med vårkänslor. Det är maj och under hela maj (tre dagar än så länge) så har det varit strålande sol och det får gärna fortsätta så, ja tack.



Till 1 maj passade jag på att måla läpparna knallröda, vilket matchade de röda fanorna i 1 maj-tåget. Den blommiga klänningen matchade min inre vårglädje.