Känslan är så här ganska mest hela tiden när jag ska klä mig:
Men jag får väga upp med ball attityd, typ så här:
lördag 27 februari 2016
Utan att ens känna till den unge Werthers lidande
Ju mer graviditeten framskrider ju svårare blir det att hitta kläder som passar. Kläderna i min garderob är liksom inte riktigt anpassade efter en kanonkulemage. Jag har ett par gravidbyxor så jag använder dom exakt varje dag. Och så har jag tre linnen jag kan använda och två t-shirts. Och sen en miljon koftor. Så jag är inte så varierad nu för tiden. Inte för att jag är så överdrivet varierad i vanliga fall heller. Men ni fattar.
Känslan är så här ganska mest hela tiden när jag ska klä mig:
Men jag får väga upp med ball attityd, typ så här:
Känslan är så här ganska mest hela tiden när jag ska klä mig:
Men jag får väga upp med ball attityd, typ så här:
tisdag 23 februari 2016
"Confidence, Cohen"
Ibland önskar jag att jag, likt Seth Cohen, hade min egen Anna som kunde peppa mig att få lite bättre självförtroende.
Men samtidigt undrar jag varför folk alltid tror att ens självförtroende kommer att bli bättre av att de påpekar att det kanske inte är så jättebra? Jag vet inte hur många gånger jag hört "Du måste få lite bättre självförtroende bara, så går det toppen". Det enda jag känner är JA JAG VET ATT JAG INTE HAR SÅ DÄR JÄTTEMEGABRA SJÄLVFÖRTROENDE EXAKT HELA TIDEN. Tro mig, jag vet. Jag vet det mest av alla, för det är jag som lever i den här kroppen. Genom att påpeka det hamnar jag bara i en jättekonstig situation där jag känner mig ännu mindre och sämre än jag redan gör.
Det knäppa är att det folk tycker är "dåligt självförtroende" tycker jag ofta är normalt beteende, allra särskilt om en är ny på en arbetsplats eller i skolmiljö, vilket ofta är fallet i dessa situationer. Att jag är ny och känner mig osäker och inte kan regler och rutiner och vill vara säker på att jag gör rätt och att det inte ska bli fel. Det tycker jag är bra beteende, men andra ba "dåligt självförtroende". Så himla tröttsamt.
Men samtidigt undrar jag varför folk alltid tror att ens självförtroende kommer att bli bättre av att de påpekar att det kanske inte är så jättebra? Jag vet inte hur många gånger jag hört "Du måste få lite bättre självförtroende bara, så går det toppen". Det enda jag känner är JA JAG VET ATT JAG INTE HAR SÅ DÄR JÄTTEMEGABRA SJÄLVFÖRTROENDE EXAKT HELA TIDEN. Tro mig, jag vet. Jag vet det mest av alla, för det är jag som lever i den här kroppen. Genom att påpeka det hamnar jag bara i en jättekonstig situation där jag känner mig ännu mindre och sämre än jag redan gör.
Det knäppa är att det folk tycker är "dåligt självförtroende" tycker jag ofta är normalt beteende, allra särskilt om en är ny på en arbetsplats eller i skolmiljö, vilket ofta är fallet i dessa situationer. Att jag är ny och känner mig osäker och inte kan regler och rutiner och vill vara säker på att jag gör rätt och att det inte ska bli fel. Det tycker jag är bra beteende, men andra ba "dåligt självförtroende". Så himla tröttsamt.
söndag 21 februari 2016
Bebiskläder från åttiotalet!
Nu i helgen rotade jag fram tre kartonger från min pappas vind fyllda med gamla bebiskläder från när jag var liten. Sen åkte jag hem till min mamma, där min lillasyster Matilda också var (hon är också gravid!), och så gick vi upp på vinden där hos mamma och hittade ytterligare en stor kartong och sen satt vi och gick igenom och sorterade gamla åttiotalsbebiskläder. Så himla roligt! Vissa var jättefina och andra var så himla knäppa att vi bara kunde skratta åt dem.
Jag fick med mig en hel stor papperskasse hem. Vissa plagg är helt klart mer "roliga" än "praktiska och användbara" men va tusan, jag slänger inget i onödan. Och jag tänker att det kan ju vara himla kul att kunna skratta åt bebisen också.
Det var mycket pastelligt och mycket stickat och VÄLDIGT mycket åttiotal över vissa grejer. Men det kan ju vara fint, tänker jag. Vissa plagg är i storlek minibebis och andra är i större storlekar. Som jag kan spara och hoppas att de kommer passa i framtiden. Jag älskar känslan av att det är plagg jag bar när jag var liten och plagg som till exempel min farmor stickat och sytt. Det känns så himla mysigt.
Den här rödrandiga polkagrisklänningen är så himla dockgullig!
Jag var tydligen klädd som en pastellig glasspinne när jag var liten. Den där tröjan med snögubben är så himla fulsnygg! Och materialet är typ velour! De senapsfärgade snickarbyxorna tycker jag å andra sidan är hur fina som helst. De minns jag att jag och Matilda klädde våra dockor i när vi var små.
För någon vecka sedan gjorde jag och Daniel samma raid hos hans föräldrar och då fick vi med oss en del gulliga grejer som han bar som bebis. Och de där stickade små shortsbyxorna är faktiskt från när min svärmor var liten! Hur fint som helst att återanvända ju.
Jag fick med mig en hel stor papperskasse hem. Vissa plagg är helt klart mer "roliga" än "praktiska och användbara" men va tusan, jag slänger inget i onödan. Och jag tänker att det kan ju vara himla kul att kunna skratta åt bebisen också.
Det var mycket pastelligt och mycket stickat och VÄLDIGT mycket åttiotal över vissa grejer. Men det kan ju vara fint, tänker jag. Vissa plagg är i storlek minibebis och andra är i större storlekar. Som jag kan spara och hoppas att de kommer passa i framtiden. Jag älskar känslan av att det är plagg jag bar när jag var liten och plagg som till exempel min farmor stickat och sytt. Det känns så himla mysigt.
Den här rödrandiga polkagrisklänningen är så himla dockgullig!
Jag var tydligen klädd som en pastellig glasspinne när jag var liten. Den där tröjan med snögubben är så himla fulsnygg! Och materialet är typ velour! De senapsfärgade snickarbyxorna tycker jag å andra sidan är hur fina som helst. De minns jag att jag och Matilda klädde våra dockor i när vi var små.
För någon vecka sedan gjorde jag och Daniel samma raid hos hans föräldrar och då fick vi med oss en del gulliga grejer som han bar som bebis. Och de där stickade små shortsbyxorna är faktiskt från när min svärmor var liten! Hur fint som helst att återanvända ju.
tisdag 16 februari 2016
3 x vardag
Jag sade en gång för länge sedan till mig själv att jag skulle bli bättre på att fota vardagsbilder och lägga ut på bloggen. Liksom som ett minne för mig själv. Att minnas vardagen, som annars så lätt glöms bort. Försvinner. Bara det ovanliga blir kvar. Det som står ut. Men det mesta av livet är ju faktiskt det vanliga. Vardag. Men det visade sig att jag är skitdålig på att fota vardagsbilder.
Här kommer i alla fall tre nya.
Först en skål med apelsiner. Blodapelsiner för att vara exakt. Främst för att de är så fruktansvärt goda just nu. Goda och lättskalade och perfekta. Allt som jag kräver av apelsiner. Och bilden blir komplett med smulor på halva bordskivan.
Och sedan jag. I mitt vårigaste läppstift. Alldeles koralligt. Även fast vädret och utomhus är totalt emot mig. Där är det tydligen snö och minusgrader. Är inte det typiskt för alla februari någonsin? Vårkänslorna är på topp och en känner sig så himla vårpeppig men våren är så sjukt långt ifrån en. Det känns så i alla fall. Igår kväll var jag ute med hunden och det var nio minusgrader. :(
Den tredje bilden blir ett hörn av mitt vardagsrum som aldrig verkar bli klart. Vad "klart" nu innebär? Men jag har bott här i mer än två år och dessa tavlor står fortfarande på golvet, lutade mot väggen. Skynda långsamt, eller vad brukar folk säga?
Här kommer i alla fall tre nya.
Först en skål med apelsiner. Blodapelsiner för att vara exakt. Främst för att de är så fruktansvärt goda just nu. Goda och lättskalade och perfekta. Allt som jag kräver av apelsiner. Och bilden blir komplett med smulor på halva bordskivan.
Och sedan jag. I mitt vårigaste läppstift. Alldeles koralligt. Även fast vädret och utomhus är totalt emot mig. Där är det tydligen snö och minusgrader. Är inte det typiskt för alla februari någonsin? Vårkänslorna är på topp och en känner sig så himla vårpeppig men våren är så sjukt långt ifrån en. Det känns så i alla fall. Igår kväll var jag ute med hunden och det var nio minusgrader. :(
Den tredje bilden blir ett hörn av mitt vardagsrum som aldrig verkar bli klart. Vad "klart" nu innebär? Men jag har bott här i mer än två år och dessa tavlor står fortfarande på golvet, lutade mot väggen. Skynda långsamt, eller vad brukar folk säga?
måndag 15 februari 2016
Guns don't kill people, people holding guns by the neck kill people
Ibland brukar jag lyssna på den här när jag står och sminkar mig. Och sen blir jag arg.
Joel Francis - "Interchangeable parts".
Joel Francis - "Interchangeable parts".
torsdag 11 februari 2016
Om ett litet besök hos barnmorskan
Igår var jag hos barnmorskan. Och Daniel var ju med. Såklart. Det känns som en total självklarhet att han ska vara med. När besöket var slut så ville vi boka om nästa tid, då vi hade fått förhinder till den tid som redan var bokad. Det var jättesvårt att hitta en tid i den veckan, för det var en väldigt fullbokad vecka för mig. Då säger barnmorskan att det ju absolut inte är nödvändigt att Daniel följer med, om det skulle vara svårt att hitta tider som passar oss bägge. På ett sätt förstår jag ju grejen, det är ju inte han som är patient. Men ändå? Hur dumt är inte det? Att säga rätt ut att den ena föräldern, den blivande pappan i detta fallet, är onödig och inte behöver vara med. Vad lär sig blivande pappor av det, månntro? Att de inte behöver engagera sig? Att de inte behöver vara med och lyssna och lära sig och ställa upp? Är inte det ganska dumma lärdomar till en som ska bli förälder?
Jag tycker allt borde göras för att underlätta så att alla föräldrar som vill vara med på besöken ska kunna det. Daniel vill jättegärna vara med. Detta är ju såklart jättestort för honom också. Det är en ganska fantastisk grej att vara med om, och han vill vara med på alla delar. Jag blev ganska så chockad när hon sade att han inte behövde vara med och blev stum och hade självklart ingen bra comeback. Det har jag nästan aldrig när det gäller. Jag är en sån där som kommer på de bra grejerna att säga i efterhand.
Men jag tycker det är helfel att inte uppmana alla föräldrar att vara med på exakt så mycket som möjligt. Hur ska vi någonsin nå jämställda föräldraskap om vissa redan från början får höra att de inte är så viktiga, att de inte behövs? De flesta blivande föräldrar tycker väl att det är mysigt och spännande att se om bebisen växer som den ska och lyssna på hjärtljuden och så vidare. Och speciellt pappor som traditionellt tyvärr inte uppmuntras till att vara omhändertagande och familjära, borde ju uppmanas att komma på besök och vara delaktiga. Tänker jag. Inte uppmuntra dom att slinka undan.
Jag tycker allt borde göras för att underlätta så att alla föräldrar som vill vara med på besöken ska kunna det. Daniel vill jättegärna vara med. Detta är ju såklart jättestort för honom också. Det är en ganska fantastisk grej att vara med om, och han vill vara med på alla delar. Jag blev ganska så chockad när hon sade att han inte behövde vara med och blev stum och hade självklart ingen bra comeback. Det har jag nästan aldrig när det gäller. Jag är en sån där som kommer på de bra grejerna att säga i efterhand.
Men jag tycker det är helfel att inte uppmana alla föräldrar att vara med på exakt så mycket som möjligt. Hur ska vi någonsin nå jämställda föräldraskap om vissa redan från början får höra att de inte är så viktiga, att de inte behövs? De flesta blivande föräldrar tycker väl att det är mysigt och spännande att se om bebisen växer som den ska och lyssna på hjärtljuden och så vidare. Och speciellt pappor som traditionellt tyvärr inte uppmuntras till att vara omhändertagande och familjära, borde ju uppmanas att komma på besök och vara delaktiga. Tänker jag. Inte uppmuntra dom att slinka undan.
onsdag 10 februari 2016
Magen i vecka 29
Alltså, detta inlägg är väl mest för mig själv att liksom kunna titta tillbaka på och ba åhhh, men här kommer i alla fall en rejäl magbild.
Så här ser magen ut i veckan 29. Så där riktigt kanonkulegravid som jag aldrig trodde jag skulle se ut de där tidiga veckorna när allt går så fruktansvärt långsamt. De där tidiga veckorna när jag bara ville att magen äntligen skulle börja växa någon gång. Och sen blev det en liten utbuktning och jag tyckte den kändes jättestor och nu står jag här i vecka 29 och magen ska tydligen växa ÄNNU mer innan detta är klart. Jag blir fortfarande lite chockad när jag går förbi en spegel eller en fönsterruta eller någonting och ser magen speglas och ba wow - ser jag verkligen ut så där?
Nog är det väl ganska häftigt ändå. Hur kroppen kan ändra sig och växa och bygga en annan person inuti sig. Men jag får inte tänka på det för mycket, för då känns det som science fiction och aliens och magi på samma gång (särskilt när den sparkar och rör sig och håller på och det syns på utsidan att någonting är där inne och hela magen ändrar form). Att det liksom är en annan människa i mig (visserligen miniliten) som sen kommer att finnas i världen på riktigt och leva och bli stor och göra saker. Det är lite som rymden. Tänker jag för mycket på det får jag svindel och tappar fotfästet. Det är för stort för att fatta.
Så här ser magen ut i veckan 29. Så där riktigt kanonkulegravid som jag aldrig trodde jag skulle se ut de där tidiga veckorna när allt går så fruktansvärt långsamt. De där tidiga veckorna när jag bara ville att magen äntligen skulle börja växa någon gång. Och sen blev det en liten utbuktning och jag tyckte den kändes jättestor och nu står jag här i vecka 29 och magen ska tydligen växa ÄNNU mer innan detta är klart. Jag blir fortfarande lite chockad när jag går förbi en spegel eller en fönsterruta eller någonting och ser magen speglas och ba wow - ser jag verkligen ut så där?
Nog är det väl ganska häftigt ändå. Hur kroppen kan ändra sig och växa och bygga en annan person inuti sig. Men jag får inte tänka på det för mycket, för då känns det som science fiction och aliens och magi på samma gång (särskilt när den sparkar och rör sig och håller på och det syns på utsidan att någonting är där inne och hela magen ändrar form). Att det liksom är en annan människa i mig (visserligen miniliten) som sen kommer att finnas i världen på riktigt och leva och bli stor och göra saker. Det är lite som rymden. Tänker jag för mycket på det får jag svindel och tappar fotfästet. Det är för stort för att fatta.
lördag 6 februari 2016
En lång, lång lista
Jag hittade en sån här fylla-i-lista hos Jenny och hos Jessica och tänkte att den snor jag rätt av.
Om du hade fått en dotter nu, vad hade du döpt henne till?
Detta är ju såklart nåt jag tänkt mycket på, men jag tycker det är dösvårt att komma på nåt bra. Hur gör en? Hur kommer en på ett namn till en annan person som den liksom ska leva med? Ska jag ha så mycket makt? Ganska härligt visserligen. Men lite läskigt också. Jag har en lång lista med namn i anteckningar i mobilen och några är bland annat: Svea, Tulpen, Rut, Majken, Theodora, Fredrika. Och typ femton till. Ja, en salig blandning.
Sex utan kärlek eller kärlek utan sex?
Båda kan väl vara fina på sitt sätt tänker jag. Men personligen skulle jag ha mycket svårt att leva i ett kärleksförhållande utan sex.
Vilken var den senaste filmen du såg?
Jag såg Suffragette på bio i torsdags! Min man överraskade mig med bio men sade inte vilken film vi skulle se, så när jag satt där i salongen visste jag inte alls vad som väntade mig, men det blev ju himla bra. Resten av publiken var kvinnor i övre medelåldern.
Har du bra självförtroende?
Ha, nä. Inte alls. Inte ofta i alla fall. Jag försöker, men det sviktar. Eller, det är väl helt okej. Men inte överbra på nåt sätt.
Vad skulle du egentligen vilja göra just nu?
Inte något särskilt. Jag är ganska nöjd. Det skulle vara att dricka en bärs då. Det skulle vara gött.
Nämn tre saker på din att-göra-lista?
Avboka en tandläkartid.
Börja med inlämningsuppgifter till skolan.
Vattna blommorna.
Beskriv ditt drömutseende.
Så som jag ser ut när jag drömmer? Då kan jag se ut lite hur som helst, men oftast ganska lik så som jag ser ut i vanliga fall. Eller menas nåt form av idealutseende? Det känns ganska trist att prata om, men jag skulle vilja vara en sån där person som alltid har prefekt hår. Det verkar smidigt.
Skriv namnet på någon du ser upp till.
Har tänkt i typ tio minuter nu och kommer inte på nån? Inte för att jag inte ser upp till nån, det gör jag nog. Säkert. Tror jag. Jo, det är klart jag gör. Men kan bara inte komma på nån specifik, så där. Inte på rak arm.
Skriv namnet på någon du kysst.
Pussar min hund varje dag. Han heter Blixten.
Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Jag pratade faktiskt med pappa om detta igår och han meddelade att han hade nån kartong med grejer som jag skulle få kolla igenom. Förväntar mig sköna 80-tals-bebisgrejer.
Den du senaste sov över hos?
Jag brukar inte sova över hos folk så ofta. Men i somras sov jag över hos flera kompisar, bland annat Björkis, Perra och Sverker.
Vem skrev du senast med på Facebook?
Det måste varit i gruppchatten jag har med några klassisar. Eller med mamma. Eller min bonussyrra som skickar screen shots från gravidgrupper hon är med i på Facebook som vi skrattar åt. Nån av dem, helt klart.
Är du nöjd med din profilbild på Facebook?
Kommer inte riktigt ihåg vad jag har för profilbild på Facebook. Gick in och kollade och den är väl helt okej. En spegelselfie från skoltoaletten tagen 2014.
Vad väljer du, godis eller chips?
Godis! Alla dagar i veckan. Jag är inte så jättemycket för chips. Jag kan bli sugen ibland, men godis är mitt bästa.
Pinsammaste minnet från skoltiden?
Typ varenda redovisning tyckte jag var pinsam. Men det kanske alla tycker. En gång var Björn von Sydow, dåvarande försvarsminister, i min klass och höll nåt föredrag och en tv-kanal var där och filmade och jag fick världens högsta och längsta hostattack och bara hostade och hostade och hostade. Och gick ut och drack vatten och kom tillbaka och hostade och fick nån halstablett av nån och bara fortsatte att hosta. Det var ganska pinsamt i högstadiet. Det inslaget sändes aldrig på tv.
Annars vet jag inte. Det har säkert hänt mycket som jag förträngt. En gång höll inte mensskyddet tätt och jag fick mensfläck på byxorna och det var dödligt pinsamt. Jag åkte hem och bytte byxor och alla märkte att jag hade andra byxor och jag ljög ihop nån historia om vad som hänt. Också lite pinsamt.
Hur uppvaktar man dig?
En visar att en tycker jag är speciell.
Har du rykten efter dig?
Ingen aning? Tror inte det. Jag är inte direkt en person som är särskilt rolig att sprida rykten om. Det händer inte så mycket kring mig, så att säga. Inget drama eller så där. Kanske går det nåt rykte om att jag är en elak bitch?
Din absolut sämsta egenskap?
Att jag har en tendens till att snabbt brusa upp, har lite kort stubin, långt till att förlåta och är så fruktansvärt usel i olika (alla) sociala situationer.
Din bästa egenskap?
Jag tycker att jag är snäll. Och rolig!
Vad stod det i ditt senaste sms?
"Hej Kajsa, vi saknar dig! Prova SN igen, 3 mån för endast 129 kr" Från Sörmlands Nyheter.
Vem skulle du ta med dig till en öde ö?
Daniel! Jag vet inte om han skulle vara så bra på just överlevnadsgrejer, men vi skulle ha det förjäkla roligt.
Kan man vara vän med sitt ex?
Ingen aning? Kan en det? Det kan en nog. Om inte uppbrottet var jättetragiskt och traumatiskt, kanske. Då är det nog svårt. Fast frågan är väl om en ens vill det?
Har du kysst en kompis?
Ja, på fyllan i yngre dagar. Ibland en kul grej, ibland ett stort misstag.
Hur ofta dricker du alkohol?
Aldrig nu för tiden. Har inte varit nykter så här lång tid sen jag började dricka alkohol.
Vad är din åsikt om droger/folk som tar droger?
Min åsikt om droger är att det är skit.
Vad hatar du?
Mycket: kaviar, att ställa klockan på 05.10, män som tror de är så himla smarta och roliga och värda att lyssna på, när det är isigt på gatan, folk som vikthetsar, att det är massor av månader kvar tills det är vår, vardagsrasismen som frodas och flödar precis överallt, folk som inte har koll på sina hundar, att tappa mobilen i golvet eller på gatan, att 90 procent av kläderna i min garderob inte passar eller bara inte känns bra just nu, och så vidare i all oändlighet.
Hade du kunnat ha distansförhållande?
Antagligen hade jag väl försökt om jag var kär i nån som bodde långt borta. Om det skulle fungerat eller inte har jag ingen aning om. Det är nog svårt. Men kanske roligt också! Att få ha stor del av livet för sig själv och sen träffas och då är det speciellt.
Vad handlade din senaste dröm om?
Jag drömmer massvis varje natt, men alla drömmar är inte särskilt intressanta. I natt drömde jag att jag och Daniel och min svägerska Emelie och hennes kille Pontus var på en liten båt i en flod i Härnösand (vet inte om det finns nån flod där?) och det var vinter och iskallt och Pontus tyckte Blixten skulle bada och jag och Emlie försökte förtöja båten men det var halt och isigt och Emelie hade på sig värsta finkläderna med högklackade skor vilket var superdåliga kläder att ha i vintervädret. Och det är allt jag kommer ihåg. Eller jo, jag och Daniel träffade en pojkband också, som Daniel tog selfies med. Det var allt. Ej särskilt sammanhängande eller spännande. Men det är sådant som rinner genom mitt huvud på natten när jag sover.
Vad väger du?
Det har jag ingen aning om. Jag har inte vägt mig på kanske 10 år och jag tycker det är fullständigt ointressant och en heldum fråga. Vikt är så jäkla oväsentligt. Jag hatar hur fixerad hela samhället är på siffror och vikt. Folk har "målvikter" och vill gå ner (nästan alltid ner) till nån exakt siffra och att nå dit skulle betyda att de är bättre än de var innan. Nej, fy tusan. Vikt är skit.
Hur lång är du?
172 cm.
Vilken är den bästa svenska filmen?
Ingen aning, det finns ju massvis att välja på. Men Att angöra en brygga är ju jätterolig!
De bästa svenska skådespelarna?
Lotta Tejle är ju ganska fantastisk. Annars så gillar jag Krister Henriksson (Wallander!!)
Vilken väljer du, Harry Potter eller Twilight?
Harry Potter såklart. Inte för att jag tycker Twilight är så himla dålig (det tycker jag inte), men Harry Potter är liksom en helt annan kategori.
Ditt humör för tillfället?
Bra! Glad! Jag är ofta glad. I morse var det tyngre, men överlag glad.
En vacker person?
Jag själv. (Det får en säga! Annars säger ju ingen det!)
Har du Instagram?
Ja, älskar insta. Heter @kobranhuggertill .
Vem kramade du senast?
Mormor. Hon och morfar var här och fikade rabarberpaj på eftermiddagen.
Vem träffade du senast?
För att koppla till tidigare fråga: mormor och morfar. Och min lillebror, han var också med på fikat. Annars: Daniel. Han träffar jag nästan jämt.
När slog du dig senast?
Jag går in i dörrkarmar och fastnar i dörrhandtag och slår tån i trösklar och stolsben mest hela tiden. Fast jag brukar inte göra mig så fasligt illa.
Någon du vill träffa?
Flera kompisar!
När grät du senast?
Jag storgråter när jag tittar på tex En unge i minuten eller liknande program. Det händer allt som oftast. Jag har nära till gråten nästan varje dag, men försöker att stoppa. Det kanske kommer fram en liten tår eller så. Det händer hemma och på praktiken och lite överallt. Jag är en känslig liten människohög just nu.
Sminkar du dig varje dag?
Ja! Älskar att sminka mig.
Vad är det bästa som hänt dig?
Blixten och Daniel och bebisen i magen.
Vad vill du bli när du blir äldre?
Jättegärna frisk så länge det går. Det är kanske mer nåt jag vill vara än bli.
Om du hade fått en dotter nu, vad hade du döpt henne till?
Detta är ju såklart nåt jag tänkt mycket på, men jag tycker det är dösvårt att komma på nåt bra. Hur gör en? Hur kommer en på ett namn till en annan person som den liksom ska leva med? Ska jag ha så mycket makt? Ganska härligt visserligen. Men lite läskigt också. Jag har en lång lista med namn i anteckningar i mobilen och några är bland annat: Svea, Tulpen, Rut, Majken, Theodora, Fredrika. Och typ femton till. Ja, en salig blandning.
Sex utan kärlek eller kärlek utan sex?
Båda kan väl vara fina på sitt sätt tänker jag. Men personligen skulle jag ha mycket svårt att leva i ett kärleksförhållande utan sex.
Vilken var den senaste filmen du såg?
Jag såg Suffragette på bio i torsdags! Min man överraskade mig med bio men sade inte vilken film vi skulle se, så när jag satt där i salongen visste jag inte alls vad som väntade mig, men det blev ju himla bra. Resten av publiken var kvinnor i övre medelåldern.
Har du bra självförtroende?
Ha, nä. Inte alls. Inte ofta i alla fall. Jag försöker, men det sviktar. Eller, det är väl helt okej. Men inte överbra på nåt sätt.
Vad skulle du egentligen vilja göra just nu?
Inte något särskilt. Jag är ganska nöjd. Det skulle vara att dricka en bärs då. Det skulle vara gött.
Nämn tre saker på din att-göra-lista?
Avboka en tandläkartid.
Börja med inlämningsuppgifter till skolan.
Vattna blommorna.
Beskriv ditt drömutseende.
Så som jag ser ut när jag drömmer? Då kan jag se ut lite hur som helst, men oftast ganska lik så som jag ser ut i vanliga fall. Eller menas nåt form av idealutseende? Det känns ganska trist att prata om, men jag skulle vilja vara en sån där person som alltid har prefekt hår. Det verkar smidigt.
Skriv namnet på någon du ser upp till.
Har tänkt i typ tio minuter nu och kommer inte på nån? Inte för att jag inte ser upp till nån, det gör jag nog. Säkert. Tror jag. Jo, det är klart jag gör. Men kan bara inte komma på nån specifik, så där. Inte på rak arm.
Skriv namnet på någon du kysst.
Pussar min hund varje dag. Han heter Blixten.
Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Jag pratade faktiskt med pappa om detta igår och han meddelade att han hade nån kartong med grejer som jag skulle få kolla igenom. Förväntar mig sköna 80-tals-bebisgrejer.
Den du senaste sov över hos?
Jag brukar inte sova över hos folk så ofta. Men i somras sov jag över hos flera kompisar, bland annat Björkis, Perra och Sverker.
Vem skrev du senast med på Facebook?
Det måste varit i gruppchatten jag har med några klassisar. Eller med mamma. Eller min bonussyrra som skickar screen shots från gravidgrupper hon är med i på Facebook som vi skrattar åt. Nån av dem, helt klart.
Är du nöjd med din profilbild på Facebook?
Kommer inte riktigt ihåg vad jag har för profilbild på Facebook. Gick in och kollade och den är väl helt okej. En spegelselfie från skoltoaletten tagen 2014.
Vad väljer du, godis eller chips?
Godis! Alla dagar i veckan. Jag är inte så jättemycket för chips. Jag kan bli sugen ibland, men godis är mitt bästa.
Pinsammaste minnet från skoltiden?
Typ varenda redovisning tyckte jag var pinsam. Men det kanske alla tycker. En gång var Björn von Sydow, dåvarande försvarsminister, i min klass och höll nåt föredrag och en tv-kanal var där och filmade och jag fick världens högsta och längsta hostattack och bara hostade och hostade och hostade. Och gick ut och drack vatten och kom tillbaka och hostade och fick nån halstablett av nån och bara fortsatte att hosta. Det var ganska pinsamt i högstadiet. Det inslaget sändes aldrig på tv.
Annars vet jag inte. Det har säkert hänt mycket som jag förträngt. En gång höll inte mensskyddet tätt och jag fick mensfläck på byxorna och det var dödligt pinsamt. Jag åkte hem och bytte byxor och alla märkte att jag hade andra byxor och jag ljög ihop nån historia om vad som hänt. Också lite pinsamt.
Hur uppvaktar man dig?
En visar att en tycker jag är speciell.
Har du rykten efter dig?
Ingen aning? Tror inte det. Jag är inte direkt en person som är särskilt rolig att sprida rykten om. Det händer inte så mycket kring mig, så att säga. Inget drama eller så där. Kanske går det nåt rykte om att jag är en elak bitch?
Din absolut sämsta egenskap?
Att jag har en tendens till att snabbt brusa upp, har lite kort stubin, långt till att förlåta och är så fruktansvärt usel i olika (alla) sociala situationer.
Din bästa egenskap?
Jag tycker att jag är snäll. Och rolig!
Vad stod det i ditt senaste sms?
"Hej Kajsa, vi saknar dig! Prova SN igen, 3 mån för endast 129 kr" Från Sörmlands Nyheter.
Vem skulle du ta med dig till en öde ö?
Daniel! Jag vet inte om han skulle vara så bra på just överlevnadsgrejer, men vi skulle ha det förjäkla roligt.
Kan man vara vän med sitt ex?
Ingen aning? Kan en det? Det kan en nog. Om inte uppbrottet var jättetragiskt och traumatiskt, kanske. Då är det nog svårt. Fast frågan är väl om en ens vill det?
Har du kysst en kompis?
Ja, på fyllan i yngre dagar. Ibland en kul grej, ibland ett stort misstag.
Hur ofta dricker du alkohol?
Aldrig nu för tiden. Har inte varit nykter så här lång tid sen jag började dricka alkohol.
Vad är din åsikt om droger/folk som tar droger?
Min åsikt om droger är att det är skit.
Vad hatar du?
Mycket: kaviar, att ställa klockan på 05.10, män som tror de är så himla smarta och roliga och värda att lyssna på, när det är isigt på gatan, folk som vikthetsar, att det är massor av månader kvar tills det är vår, vardagsrasismen som frodas och flödar precis överallt, folk som inte har koll på sina hundar, att tappa mobilen i golvet eller på gatan, att 90 procent av kläderna i min garderob inte passar eller bara inte känns bra just nu, och så vidare i all oändlighet.
Hade du kunnat ha distansförhållande?
Antagligen hade jag väl försökt om jag var kär i nån som bodde långt borta. Om det skulle fungerat eller inte har jag ingen aning om. Det är nog svårt. Men kanske roligt också! Att få ha stor del av livet för sig själv och sen träffas och då är det speciellt.
Vad handlade din senaste dröm om?
Jag drömmer massvis varje natt, men alla drömmar är inte särskilt intressanta. I natt drömde jag att jag och Daniel och min svägerska Emelie och hennes kille Pontus var på en liten båt i en flod i Härnösand (vet inte om det finns nån flod där?) och det var vinter och iskallt och Pontus tyckte Blixten skulle bada och jag och Emlie försökte förtöja båten men det var halt och isigt och Emelie hade på sig värsta finkläderna med högklackade skor vilket var superdåliga kläder att ha i vintervädret. Och det är allt jag kommer ihåg. Eller jo, jag och Daniel träffade en pojkband också, som Daniel tog selfies med. Det var allt. Ej särskilt sammanhängande eller spännande. Men det är sådant som rinner genom mitt huvud på natten när jag sover.
Vad väger du?
Det har jag ingen aning om. Jag har inte vägt mig på kanske 10 år och jag tycker det är fullständigt ointressant och en heldum fråga. Vikt är så jäkla oväsentligt. Jag hatar hur fixerad hela samhället är på siffror och vikt. Folk har "målvikter" och vill gå ner (nästan alltid ner) till nån exakt siffra och att nå dit skulle betyda att de är bättre än de var innan. Nej, fy tusan. Vikt är skit.
Hur lång är du?
172 cm.
Vilken är den bästa svenska filmen?
Ingen aning, det finns ju massvis att välja på. Men Att angöra en brygga är ju jätterolig!
De bästa svenska skådespelarna?
Lotta Tejle är ju ganska fantastisk. Annars så gillar jag Krister Henriksson (Wallander!!)
Vilken väljer du, Harry Potter eller Twilight?
Harry Potter såklart. Inte för att jag tycker Twilight är så himla dålig (det tycker jag inte), men Harry Potter är liksom en helt annan kategori.
Ditt humör för tillfället?
Bra! Glad! Jag är ofta glad. I morse var det tyngre, men överlag glad.
En vacker person?
Jag själv. (Det får en säga! Annars säger ju ingen det!)
Har du Instagram?
Ja, älskar insta. Heter @kobranhuggertill .
Vem kramade du senast?
Mormor. Hon och morfar var här och fikade rabarberpaj på eftermiddagen.
Vem träffade du senast?
För att koppla till tidigare fråga: mormor och morfar. Och min lillebror, han var också med på fikat. Annars: Daniel. Han träffar jag nästan jämt.
När slog du dig senast?
Jag går in i dörrkarmar och fastnar i dörrhandtag och slår tån i trösklar och stolsben mest hela tiden. Fast jag brukar inte göra mig så fasligt illa.
Någon du vill träffa?
Flera kompisar!
När grät du senast?
Jag storgråter när jag tittar på tex En unge i minuten eller liknande program. Det händer allt som oftast. Jag har nära till gråten nästan varje dag, men försöker att stoppa. Det kanske kommer fram en liten tår eller så. Det händer hemma och på praktiken och lite överallt. Jag är en känslig liten människohög just nu.
Sminkar du dig varje dag?
Ja! Älskar att sminka mig.
Vad är det bästa som hänt dig?
Blixten och Daniel och bebisen i magen.
Vad vill du bli när du blir äldre?
Jättegärna frisk så länge det går. Det är kanske mer nåt jag vill vara än bli.
fredag 5 februari 2016
Fredag och blåbär från i somras och ledighet och återvinning och solen
Idag är det fredag och jag har varit ledig hela dagen. Så dödligt skönt efter en veckas VFU. Jag blir helt slut av att vara på praktik. Så tre dagars ledighet/hemstudier är fruktansvärt välkommet.
Idag är Daniel också ledig och vi passade på att ta en rejäl sovmorgon. Oftast tycker jag att det är ganska stressande med sovmorgon, för det känns som om halva dagen försvinner. Men idag kändes det bara så himla skönt. Solen sken när vi var ute med Blixten på morgonpromenaden och när vi kom in stekte Daniel pannkakor och vi tittade på ett avsnitt Breaking Bad (vissa serier kan jag se hur många gånger som helst).
Sen var vi sådär duktiga och åkte till återvinningscentralen och slängde en massa kartonger som har stått här hemma och tagit plats och så tog vi med alla kassar med vanlig återvinning, alltså typ papper och plast och glas och sånt där. Och pant! Jag älskar känslan när sånt försvinner från mitt hem och det blir mer tomt och rent här hemma. I alla fall sen åkte vi och handlade mat till ikväll och jag propsade på att äta hamburgare från Max till lunch. Halloumiburgaren var sjukt god!
(Ser ni högen med papper till vänster i bilden, förresten? Det är anteckningar och gamla tentor och grejer från 1,5 års studier som jag har så sjukt svårt att slänga för liksom tänk om jag kommer behöva dem nån gång?!)
Det fortsatte vara soligt hela dagen idag och det kändes nästan vårigt och sådant är så himla härligt. Jag köpte en mugg som jag blev kär i (ÄLSKAR muggar) och en göllig tavla till bebisrummet, aka datorrummet i nuläget.
Och senare ikväll kommer våra middagsgäster och jag har blandat en fruktbål till mig som står i kylen på kylning och vissa fredagar är så himla mycket bättre än andra dagar.
Idag är Daniel också ledig och vi passade på att ta en rejäl sovmorgon. Oftast tycker jag att det är ganska stressande med sovmorgon, för det känns som om halva dagen försvinner. Men idag kändes det bara så himla skönt. Solen sken när vi var ute med Blixten på morgonpromenaden och när vi kom in stekte Daniel pannkakor och vi tittade på ett avsnitt Breaking Bad (vissa serier kan jag se hur många gånger som helst).
Sen var vi sådär duktiga och åkte till återvinningscentralen och slängde en massa kartonger som har stått här hemma och tagit plats och så tog vi med alla kassar med vanlig återvinning, alltså typ papper och plast och glas och sånt där. Och pant! Jag älskar känslan när sånt försvinner från mitt hem och det blir mer tomt och rent här hemma. I alla fall sen åkte vi och handlade mat till ikväll och jag propsade på att äta hamburgare från Max till lunch. Halloumiburgaren var sjukt god!
(Ser ni högen med papper till vänster i bilden, förresten? Det är anteckningar och gamla tentor och grejer från 1,5 års studier som jag har så sjukt svårt att slänga för liksom tänk om jag kommer behöva dem nån gång?!)
Det fortsatte vara soligt hela dagen idag och det kändes nästan vårigt och sådant är så himla härligt. Jag köpte en mugg som jag blev kär i (ÄLSKAR muggar) och en göllig tavla till bebisrummet, aka datorrummet i nuläget.
Och senare ikväll kommer våra middagsgäster och jag har blandat en fruktbål till mig som står i kylen på kylning och vissa fredagar är så himla mycket bättre än andra dagar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)