måndag 18 oktober 2010

vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts

jag har en favorit bland klädstilar. det kanske är lite konstigt, men jag är mycket förtjust i psykpatient-på-film-stilen.
jag såg precis veronika decides to die. där var det bara mjuka plagg, tajts, långa koftor, följsamma tröjor. och allt i lugna färger. inget skrikigt. inget turkost. klassisk psykpatient-på-film-stil. det är såklart en kvinna som bär det och helst skall hon vara smal, alldeles utmärglad. håret ska vara ganska risigt, och förhållandevis långt. ögonen ledsna, förvirrade, uppgivna. på filmen är kvinnan i fråga ofta alkoholist, eller allra minst så röker hon iallafall.
det kanske låter hemskt, men klädstilen är himla fin. mjuk. psykpatient-på-film. och amerikansk film ska det vara, såklart. dom filmerna har ju ofta en ganska trevligt slut. inte alltför hemskt liksom.

en liten parentes:
(i en ganska fin scen i veronika decides to die spelades vem vet med lisa ekdahl. den gamla hitklassikern. så himla förvånad jag blev)

1 kommentar:

Sabina sa...

oh den låten minns man :p

Ville också bara informera om att jag jobbar som nagelteknolog på salongen FEEL D'SIGN här i malmö och om du är sugen på att fixa naglarna är du varmt välkommen :)