(Och jag har tydligen totalt slutat skriva i den här bloggen, men vem bryr sig?) (Inte jag tydligen!) (Aldrig nånsin har jag skrivit så här lite i min kära bloggkompis)
Helt plötsligt har spagettibenen blivit stadiga och Smulan är en kung på gåvagn och kan stå utan att hålla i sig. Han är gulligare för varje dag som går och mer och mer likt en barn och inte en minibebis. Igår bet han mig så hårt i bröstvårtan att det kom blod, men jag förlåter honom pga gulligheten i allt han gör. Tyvärr är han drabbad av smittkoppor vill jag skriva, men jag menar ju svinkoppor, så klart. Otrevligt hur som helst. Främst för barnet obviously men även för föräldrarna, då sagda barn har svårt att sova/somna om på natten pga kli. Stackars! Annars: full utveckling på börnet!
Jag är alldeles slagen av kärlek till honom. De här dagarna är min allra sista som föräldraledig och jättestrax börjar verkligheten igen för mig. Det senaste året har varit en fantastisk bubbla att vara i, men nu ska jag tillbaka till skola och jobb. Att inte få vara med min lilla gris hela dagarna gör lite ont, men det ska samtidigt bli gudomligt skönt att få vara lite själv. Tänk att jag till exempel kommer hinna lyssna på poddar varje dag till och från skolan?! Hurra!
Och hurra för Smulan 11 månader av total kärlek!
